Här står jag på samma plats, som om jag gått i cirkel. Allt omkring mig är detsamma och bara jag tycks vara förändrad. Skuldbördan vilar tung på mina axlar utan att jag vet om någon lagt den där förutom jag. Återigen försöker jag förstå utan att lyckas, hur något kunde röra mig så djupt och sedan lämna mig så plötsligt. Hur somliga kan sätta stopp och inte rubbas. Mitt försök till avslut var tafatt och meningslöst, lika meningslöst som JAG enligt utsago var för den som jag försökte be om nåd men inte nådde. Av allt är det det svåraste att bära. De ord som sa till mig att jag ingenting betydde i vad som blev vårt sista samtal. Slarvigt utav misstag och därmed desto hårdare att ta emot. Så noga jag har varit förr att låta avsked ha sin gång hur lång tid de än må dröja. Till vilken nytta nu när ände efter ände lämnas hängande i luften, som om den tråd som band oss samman aldrig fanns. Mitt vädjande i mörkret möter ingen. Jag står kvar och kan inte gå framåt.

 

grannen

12 oktober 2008 12:33

Sorger tar tid att komma över, flera månader att acceptera och sen ännu mer för att kunna gå vidare. *kram*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...