Allt känns gammalt. Använt. Slitet. Blekt. Dammigt. Samma gamla tankar, samma idéer. Det är en av ledfrågorna inom ACT. Är det här gammalt? När berättelsen har en livlös intorkad kvalitet. Ett tecken på den kognitiva inflexibiliteten. Hur ska någonting kunna förändras med hjälp av samma gamla vanliga tankar, samma gamla idéer?

Trädgårdsarbete (gardening) är ingen idé, säger Thich Nhat Hanh, det är en praktik. Du får inte se något blomstra i din trädgård genom att gå hela dagarna och önska dig blommor. Du måste vara beredd att stoppa händerna i jorden. Bli skitig. Göra arbetet. Odla.

Gammalt.

Lyckan tar en omväg kring den som väntar, sa Rainer Maria Rilke.

Gammalt.

Första steget är att se att lidande finns, det andra är att förstå orsaken, det tredje är att acceptera att ett alternativ är möjligt, det fjärde är att agera.

Hm.

Tänkt dig två starka män som drar en tredje efter sig, på väg mot en eldgrop. Tänk dig hur den tredje mannen stretar och drar men han kommer inte loss och de två starka männen slänger honom i elden. Så fungerar vår avsikt och vår vilja. Den drar oss obevekligen med sig, oavsett om målet är av ondo eller av godo för oss och kastar oss i lidande. Därför behöver vi lära oss att se och känna vår avsikt. Först då kan den dra oss åt ett annat håll. Så sa Buddha till dem som följde honom.

Ja.

Psykoterapeuter behöver fokusera på det tredje steget, säger Thich Nhat Hanh. De behöver hjälpa människor att se att förändring är möjligt. Hjälpa människor att hitta kraft i det som redan finns. Leda dem till deras egen visdomens tröskel, sa Kierkegaard.

Gammalt.

Jag vill städa.

Pojken använde sin veckopeng för att köpa två par vattenpistoler och katten har fångat två möss. Solen skiner och grannen vill grilla vid sjön. Världen vaknar upp och med den en annan slags rastlöshet. Inte den iver som längtar efter att få gå ut och röra sig fritt utan det begär som söker ett specifikt syfte med rörligheten, som söker fylla det lediga utrymme som står bakom frågan Och nu då? Vad ska du göra med din nya frihet, människa? En frigörelsekamp har ett värde i sig, den har en riktning. Friheten däremot har sitt värde endast i förhållandet till något annat. Så blir den färdige aldrig nöjd ty strävandet i sig är vad som skapar mening.

Jag gjorde en snabb överslagsräkning i bilen på väg från hem från dagens projekt och kom fram till att jag just nu arbetar 132,5%. Ungefär sådär. Varav 12,5% är betalt arbete, 100% är betalat arbete (sånt som jag betalar för att utföra) och resten är nån slags extra gratis arbete. Egentligen gör vi klientarbetet utöver ordinarie kursplan vilket motsvarar ca en dags arbete i veckan (åtminstone som KBT-terapeut) så det skulle ge ytterligare 20%. Ok så 152,5% då. Naturligtvis räknas inte obetalt hemarbete in men det gör det ju aldrig så det var ingen som tänkte på det. Fast det här går förstås inte ihop ändå, somethin's gotta give, så jag har dragit ner på lästiden. Jag lånar inte ens kurslitteraturen utan kopierar upp de enstaka sidor jag måste ha. Resten försöker jag lära mig så gott det går genom den problembaserade teknik vi ska nyttja för tillfället. Framtiden får utvisa resultatet. Nåväl.. fördelen med studierna är att det faktiskt är praktiskt möjligt att göra den här prioriteringen. Riktigt så ser det inte ut i andra sammanhang.

Så sakteliga omförhandlas utrymmet och gränserna dras upp. Tre steg framåt, två steg tillbaka, nära och långt ifrån och lagom. Här är jag, där får du vara.

Jag gick på mindfulness-promenad i går och där på parkeringen fanns skyltar som liksom påminde mig om vad jag gjorde. Du är här nu, stod det. Du är här. Nu.

Jag gick förbi en av mina gamla gårdar idag på väg till terapin och såg kaniner på gräsmattan, my little ponies med skidor, harspår i snön och en tjuvrökande kompis som tyckte det äckliga var gott. Jag var där. Då. Jag är här. Nu.

Jag drömmer om gamla hus som rasar och brinner, om glasrutor som sparkas sönder, om gammal och ny luft. Det som gjorts tycks göras ogjort, som om det går baklänges. Jag känner hur det som förskjutits tas tillbaka. Hur det som delats försiktigt sätts ihop. Hur det som gömts får synas.

Jag är här. Nu.

Buenos Aires?