psykologen

Alla inlägg under januari 2011

Av Psykologen - 25 januari 2011 22:54

Jag såg en film idag. Jag såg en kvinna som förlorat sin älskade försöka älska igen och jag såg hennes ansikte förvridas i smärta då nyheten mötte minnet och minnet var starkare. Jag kände igen den smärtan så väl. Jag känner igen hur kroppen sträcker sig ut i längtan och begär och det ögonblick när den förstår att detta är något annat… jag känner igen besvikelsen… och hur alla känslor rinner ut och försvinner som spillt vatten i sand.


Det var inte han.


Kroppen kan inte se, den kan bara lyssna till tankarna och fantasierna men när den får kontakt så går den inte att lura.


Jag känner igen den förtvivlan som följer.


Jag kommer aldrig att kunna känna något igen. Min kropp är död.

 

Samtidigt finns det en gåva gömd i någonstans i smärtan, någonstans under förtvivlans drastiska dom. Där finns en viskning från ett hjärta


- jag kommer aldrig att acceptera något mindre vackert –


som nu förstår vad som är värdefullt.


 

I saw a film today. I saw a woman who lost her lover try to love again and I saw her face distorted in pain when the news encountered memory and the memory was stronger. I know this pain so well. I know how the body reaches out in longing and desire and the moment when it understands that this is something else... I know the disappointment ... and how all the emotions pour out and disappear like water spilled into sand.


It was not him. 


The body can not see, it can only listen to thoughts and fantasies, but when it makes contact it can not be fooled.


I know the despair that follows.


I will never be able to feel anything again. My body is dead. 


All the while there is a gift hidden somewhere inside the pain, somewhere beneath despairs drastic virdict. There is a whisper from a heart


- I will never accept anything less beautiful - 


that now understands what is valuable. 

ANNONS
Av Psykologen - 17 januari 2011 18:20

Det finns ett ordspråk som lyder ”om du verkligen vill ha något, slätt det fritt, kommer det tillbaka till dig är det ditt”. Idag tänker jag att ibland kan det vara precis tvärtom. Ibland krävs det att något kommer tillbaka för att det ska kunna släppas fritt.


Så är det till exempel då något avbryts. Att bli avbruten är att bli bestulen på resten av sin berättelse. Den fastnar. Där kan den komma att bestå till dess att den kan återupptas. Först då kan den förändras. Till dess står den och stampar, återupprepar samma sista fras, om och om igen.


Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Du fattas mig. Du fattas mig. Du fattas mig. Vad ska vi göra fö—


---?


Fan å.. du lät mig aldrig prata klart.


Förändring är också en förlust förstås. Det är att se något (lämna) dö och är det något vackert så är det svårt. Är det något vackert så kommer något (någon) att vilja hålla det kvar. Eller kanske låta det slippa undan (inte dö).


Ibland krävs det att något kommer tillbaka för att det ska kunna förändras. Det krävs för att vi ska kunna titta på det igen och utbrista i förvåning – Va? Var det så här det var? Så vill jag inte ha det. Ja jag ville det då. Oj vad jag ville det då. Men då var jag en annan. Nu vill jag ha det så här.


Men det förflutna är inte något som blir färdigt, det lärde jag mig idag. Det är inte något som försvinner och slutar att vara. Det har vi lurat oss själva med vårt linjära tidsperspektiv, trots att naturen ständigt påminner oss om det cykliska i allt liv.  Det förflutna är något vi återvänder till på samma sätt som vi återvänder hem. Det förflutna är spegeln i spegeln, det som visar oss vilka vi är. Nu.



There is a saying that "if you really want something, set it free, if it returns to you, it is yours." Today I think that sometimes it could be just the opposite. Sometimes it takes for something to return for it to be set free.


That is, for example, when one is interrupted. Being interrupted is to be robbed of the rest of the narrative. It jams. And it stays that way until it can be reassumed. Only then can it change. Until then it is stuck, repeating the same last phrase, over and over again.

I miss you. I miss you. I miss you. Du fehlst mir. Du fehlst mir. Du fehlst mir. What should we make dif--


---?  


Shit. You never let me finish.  


Change is also a loss of course. It is to see something (leave) die and if it is something beautiful, it is difficult. If it is something beautiful, something (someone) wants to keep it. Or maybe let it get away (not die).  


Sometimes it takes for something to return for it to change. It is necessary for us to be able to look at it again and exclaim in amazement - What? Was this the way it was? That is not what I want. Yes I wanted it then. Oh, how I wanted it then. But then I was another. Now I want it this way.  



The past is not something that gets over and done with though, this I learned today. It is not something that disappears and seizes to be. We have fooled ourselves with our linear time perspective, despite the fact that nature constantly reminds us of the cyclical of all life. The past is something we return to the same way as we return home. The past is the mirror in the mirror, which shows us who we are. Now. 

ANNONS
Av Psykologen - 15 januari 2011 18:33

En sida skänkt av en klasskamrat städas ut efter terminens slut.


Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk


for jag till den snötäckta on.

Det vilda har inga ord.

De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!

Jag stöter på spåren av rådjurklövar i snön.

Språk men inga ord.


Ur

Tomas Tranströmer - Det vilda torget (1979)

Av Psykologen - 14 januari 2011 13:46

Natten inför tentan. Mördardrömmen hälsar på. Alltid inför prestationer. Men något är totalt annorlunda.


I filmen Inception tränas det undermedvetna mot intrång genom självförsvar och en slags mentala bot-ar jagar runt med maskingevär efter främmande entiteter.  Filmen är inget vidare men tanken är inte helt tokig.


Jag drömmer en fullkomligt underbar dröm. Jag drömmer att han är här. Han som försvann förra året. Han ligger hos mig i sängen och han passar mig perfekt. Som han gjorde då. Han är varm och trygg och så verklig att det är ofattbart. Till slut måste jag resa mig på armbågen och syna honom ordentligt.  


Är du här? Är det verkligen du? frågar jag.


Visst är det han. Otroligt, tänker jag och glider sakta upp ur drömmen till mot en enorm besvikelse där medvetandet meddelar att detta är en dröm.


Jag klamrar mig fast!


Tillbaka på samma varma trygga plats förstår jag. Det här är inte är han. Det kan inte vara det. I stället talar drömmen om för mig att det här är en annan som är försvunnen. Mitt ex, han som försvann på riktigt för två och ett halvt år sedan, han som krockade och dog. Det är han som lånat ut sitt spöke. Han har låtit sitt spöke ta en annan form för att ta hand om mig, just inatt då jag behövde stöd. Han kom för att jag ropade på hjälp.


Så säger drömmen till mig och jag känner en enorm tacksamhet.


Men vadå mördardrömmen då?


Jo, på andra sidan rummet reser sig en annan version av samma kropp som ligger intill mig likt en terminator-figur. Jag vet inte längre vem som är vem men den här är ute efter den andre. Han kan inte se honom men försöker få tag i honom. Plötsligt försöker alla hindra honom från att ta sig därifrån. Tre kopior av en kvinna blockerar hans väg och jag försöker vräka henne åt sidan. Jag kämpar för hans rätt att ta sig hem. Han måste gå nu.


På den plats där han till slut…


lämnar...


(beam me up Scotty!)


…sjunker jag ihop för att skrika ut min sorg. Till slut. Så ska det vara. Det är vad alla förväntar sig. Det är vad jag vill. Men där snörs min strupe samman och inte ett ljud slipper ut. Jag är stum.


Av Psykologen - 6 januari 2011 16:16


När vi liks är inne på temat och diverse favoriter så får det väl plats med en till. Samma berättelse kan återges på så många sätt. Temat verkar vara månen och vatten, det bara dräller av sådant här omkring just nu. Månen och vatten. Tidvatten? Ja vem vet..


Hela den här går för övrigt bra att spela på gitarr också, i en annan tonart, med variationer på:


G - D

Em - C - Csus2


Sen får det nog vara bra för ett tag, innan jag drunknar på kuppen.

Av Psykologen - 4 januari 2011 10:31

Inte heller jag kan stå helt naken inför ett fönster mot världen. Även jag kryper undan och gråter där ingen ser, längtar där ingen vet, sjunger där ingen hör. Mitt fält av drömmar förblir vitt och brett och galet. Det är inte en frigörelse, den verkliga världen är alltför grym och nakna människor piskas av dem som själva längtar men inte törs. Det är inte ett fängelse; det är en plats som rymmer alla skakande väsen. Det är en flicka som badar i floden. Den är en helig plats, en plats inte alls långt borta.




Nor I can stand completely bare before a window to the world. Also I hide away to cry where no one sees, crave where no one knows, sing where no one hears. My field of dreams remain far and wide and crazy. It is not a liberation, the real world is too brutal and naked people are stoned by those who themselves yearn but are afraid. It is not a prison; it is a place that holds all convulsions of being. It is a girl bathing in the river. It is a place sacred, a place not far away.

Av Psykologen - 3 januari 2011 00:16

Det här är mitt favoritpianostycke. Jag lyckades med mycket möda och stort besvär lära mig att spela första notbladet på pappas piano när jag gick i gymnasiet. Sen flyttade jag och sedan dess har det inte funnits något piano i mitt hem. Människor som spelar piano förtrollar mitt hjärta. Både här och på andra sidan månen.


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Följ bloggen

Följ psykologen med Blogkeen
Följ psykologen med Bloglovin'

Google Analytics

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se