psykologen

Alla inlägg under augusti 2012

Av Psykologen - 16 augusti 2012 22:29

Vi sprang idag, jag och en vän. Vi sprang samma väg som jag sprungit tidigare då jag precis hade börjat, den vägen där jag föll en gång då min fot fastnade i en rot och jag kom undan med en uppskrapad axel, några blåbär och blotta förskräckelsen. Jag tänkte jag skulle ta henne med den vägen men upptäckte att den kom alldeles för snabbt på. Kan den rundan verkligen ha varit så kort? tänkte jag och valde den längre vägen. Vi kom dit där jag brukade ge upp och gå. Jaha, är vi här! utbrast hon i förvåning och så fortsatte vi springa. Allt härifrån och fram är bara bonus, tänkte jag, själv förvånad över hur lätt det gick. Jag tänkte inte så mycket mer. Inte heller blev jag trött. Inte ville jag ge upp. Vägen rullade på, så mycket kortare än jag mindes den och vi kom längre än jag någonsin sprungit ensam. Det var som om hon höll mig på vägen. Hon höll ihop mig. Bara genom att vara där.


Jag har upplevt det förut. På tysta gruppromenader jag deltagit i. Där, då somliga besväras av den underliga handlingen och vill fjärma sig för att inte så uppenbart bryta mot normen. Där kände jag mig också hållen. Tankarna var stilla. Asfalten rann ut framför mina fötter. Det var som det var. Gruppen höll ihop mig. Bara genom att vara där.


Detsamma händer när han är här, han som mitt hjärta ännu inte döpt men som jag valt att dela mina dagar och nätter med när det är möjligt. All oro som jag samlat på mig, all irritation, alla snåriga problem jag ständigt ska försöka lösa, de flyter undan när han kommer. Det blir stilla och lugnt. Jag kan inte ens minnas var det var jag ville säga, vad det var som var så viktigt. Han håller ihop mig. Bara genom att vara där.


Jag vet inte vad det är, för såsom det tycks finnas de som håller samman, så tycks det också finnas de som rör upp. Jag kan inte se skillnad på dem, bara känna det när det sker. Stillheten. Oron.


Kanske är det något med att vara tillsammans, något med att röra sig gemensamt, något med att ge varandra stöd, något med att finnas där på riktigt... Något som är oumbärligt. Något som får människan att skaka när det uteblir, som får hennes uppmärksamhet att fladdra som en vilsen mal fångad i ett stängt rum, där den slår mot väggarna utan att kunna ta sig ut, förförd av varje strimma av ljus, om så bara en reflektion av vad den tror är solen.  


Ensamheten.


Motsatsen till det som ska vara.


Är det ensamheten som blir så stor att själen blir så darrande liten? Är det då, när ensamheten skingras, när någon bara finns där, tillräckligt nära, som den blir så alldeles, alldeles lugn?

ANNONS
ANNONS
Av Psykologen - 15 augusti 2012 20:03

Idag flyttade mina grannar. Mina bästa grannar. En av mina närmaste vänner och pojken som växt upp som en bror till min son. 


När jag kom hem var alla deras saker borta. Deras cyklar, deras leksaker, deras blomkrukor. Jag tittade in genom deras fönster och såg tomma rum, lite skräp och några dammråttor. En tom diskbänk (ett fenomen som under sju års tid inträffat vid totalt ett tillfälle)(mina grannar var ej nitiska vad gällde disken utan ägnade hellre kvällarna åt annat än att städa köket). En kvarglömd gardin. Övergivna prunkade rosenrabatter som inte verkar ha märkt vad som hänt. Ännu.


Det är alldeles tyst här. Det brukar det vara, men nu hörs det. Det är som att hela österväggen blivit stum. Som när fläkten slutar gå.


Nu är vi ensamma här.


Det gör ont ända ner i knäna.


På måndag bor främlingar där.

Av Psykologen - 7 augusti 2012 14:09

I väntan på andra möjligheter har sommarjobbet övergått i heltidstjänst. Arbetet sätter sig i kroppen igen som i en välsutten fotölj. Kroppen ställer in sig på cykler av ansträngning och återhämtning, den jobbar hårt och blir sedan trött. Det är väl så det ska vara. Kanske. Tiden rusar iväg på det här sättet. Livet passerar en vecka i taget, hack i häl på årstidernas övergångar. Det blir inte mycket energi över till annat. 


Kroppen ställer också om sig till partnerskapsläget. Vanan att ha någon nära, den regelbundna tillförseln av tillhörande hormoner och abstinensen när de uteblir. Det är en plåga likt en huvudvärk som smyger sig på. Inte samma plåga som den långdragna ensamhetens ständiga undernäring som lägger sig i djupet av själen och drar ner omsättningen (av vad?) till ett tillstånd av överlevande. Nej, nu är systemen aktiverade igen och de påminner om att de ska underhållas. Hjärtat och huden fastar i väntan på nästa högtid.


Partnerskap, säger jag för mig själv och inser att jag inte upplevt det förut. Att dela livet utan samhörighet och ömsesidig avlastning är bara ytterligare en börda. Jämfört med den sortens samvaro är det ensamma livet som en utdragen semester. Partnerskapet visar sig vara något annat. Plötsligt finns någon som deltar, som förenklar, någon som hjälper till att bära i stället för att lägga till och lasta på. Det är väl så det ska vara, inte sant? Jag önskar att någon hade berättat det för mig tidigare i stället för att mata mig med negationer.


Hur som helst. Det här känns som ett mellanläge. En väntan på ett försenat tåg. Där är jag nu.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Följ bloggen

Följ psykologen med Blogkeen
Följ psykologen med Bloglovin'

Google Analytics

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se