Idag var dagen då jag kände att det var dags att bjuda in C i köket. Idag var också dagen då han kände sig sugen att vara med. Sagt och gjort! C läste i receptet och hämtade varor från kylen. Lämpligt nog har de här recepten också bilder på ingredienserna så han visste vad han skulle leta efter. Sen fick han väga, blanda, hälla, strö och läsa alla instruktioner. Och torka rent diskbänken. Skära och plocka ut ur ugnen gjorde jag. Pressa potatis fick vi hjälpas åt med. Efter en och en halv timme hade vi därmed båda ätit ordenligt, inte slagit på någon TV, haft en trevlig konversation om råvaror vid middagsbordet och båda poängsatt just den här rätten med en 9:a, trots rödlök. Dessutom är köket rent och jag har två matlådor gomat. Tänk ändå, vilken jackpot!

Här är maträtten.

Vi tog färsk mango i stället. Det är ju ändå mangosäsong. Har man mango som ligger och skräpar kan jag rekommendera mango med vispgrädde och kanel, det funkar också. Mangoooo är gott!

Jag höll ju nästan på att glömma den japanska aftonen hos P! Se!

Med rekommenderat vin från var det nu var. Nej, inte Japan. Det här var så gott att det kurrar i magen när jag ser bilden. Sushi ska för övrigt ätas med mindfulness. Shiitake-svamparna är som att äta Gud höll jag på att säga. Jomen ja, jamen jo. Annars får man träna på att äta i bergfast pose på Ps stolar. Om man rör sig oförsiktigt kan man nämligen få sig en sticka i rumpan.

Se den fröjd som sprids vid matbord.. Här bjuds det mer:

Gastromaniska Resekompaniet

En fellow psykologstudent är inblandad i projektet samt en blivande lärarinna i franska och psykologi vilka jag dinerade med häromveckan hemma hos N. De kom till desserten. Betyder det att jag i själv verket desserterade med dem? Höhö.

Nu små kisar ska ni höra! Idag har jag lagat min första alldeles egna rätt, improviserad utifrån det som fannd i min kyl. Det blev en pastasås med purjolök, fänkål, rädisor, rökt skinka, grädde, senap och chili.

Tada!

(Vem hade kunnat ana att jag skulle sitta med dylika rester i skafferiet? En ny dag är danad.)

När en nysning under lunchrasten orsakar att byxknappen sprätter iväg är det dags att inse att det är hög tid att gå upp en storlek i arbetsbyxor.

När 99% av gästerna beställer marängswisch är det dags att inse att det är något fel på ordet marängswiss. Jag kan visserligen tänka mig att det finns något svischigt med just vår efterrätt eftersom den snurras, men en vanlig marängsviss har absolut ingenting svuschigt över sig alls. Det är glass, maränger, grädde, frukt och sås i en bägare (liksom).

Nå, det går väl an att uttala det hela korrekt om det stavas med enkel-v. Marängsviss ligger någorlunda väl på tungan. Men då McDonalds envisas med att blanda in ett w så blir det svårare. Maräng-swi-ss. Prova själv. Dock är Donken inne på rätt spår eftersom ordet kommer av att det är en schweiziskt efterätt vi snackar om här. Alltså en maräng-schweizare, eller en maräng-swiss på svengelska. På korrekt engelska borde det med andra ord heta meringue suisse.

Hur skulle detta låta i kassalinjen? Förmodligen: Meringu-sussi.

Jamen jösses, det går ju bara inte.

Vissa gäster tar dock det säkra före det osäkra och beställer helt enkelt en maräng-flurry. Det vet vi alla vad det är. Ändå måste personalen i ett sådant läge spela produktnamnpedagoger genom att med trevlig uppmuntrande röst svara: En marängsviss ja. 19 kr tack.

Idag gick jag upp sedan lagade jag mat sedan gick jag ut.

Eller:

Sydamerikansk afton med P! P har som den trogne läsaren räknat ut en fäbless för andra kulturer, framför allt om den är sammankopplad med den latinska språkgrenen (latinska? italiska? språkträdet? språkkvisten? frökapseln?). P skickar följande inköpslista eftersom jag tagit på mig uppgiften att handla hem det som saknas:

1 grillad kyckling

1 kruka koriander

1 kruka mynta

2 avocadosar

2 lime

Ramlösa neutral

Alkohol-Rom (gärna ljus)

Om du har tid och ork: Din chokladmousse

Kan tänkas har P tänkt blanda mojitos till oss ikväll. Väl på Systemet insåg jag att jag glömt ta med post it-lappen med vintips. Jag tyckte mig minnas ordet shiraz vilket inte hjälpte överhuvud taget eftersom det visade sig finnas styvt en miljon shiraz-viner. I ett anfall av ångestförsvar (allmänt känt som ”strategi vid valmöjligheter”) ignorerade jag därför helt ordet shiraz och köpte två chilenska viner. Det ena var ekologiskt odlat med ”smak av gräs” vilket jag fann som en omåttligt lustig kombination som måste undersökas.

Tanken på chokladmoussen oroar mig något eftersom min mousse vid båda de senaste tillfällena helt utan logiskt förklaring klumpat sig. Märkvärdigt..

Ah! Jag köpte också baristamjölk eftersom jag aldrig gör kaffe utan alltid dricker kaffe latte hemma från espressomaskinen jag fick som gratispremie av en bokklubb och mejerierna inte varit dummare nog att hoppa på trenden och hälla mjölken i en ny förpackning med ett namn som får köparen att känna sig lite viktig och rätt cool. Är det nu jag blir en ”kaffe latte-mamma”*?

*mamma som ojar sig över det besvärliga moderskapet samtidigt som hon projicerar en glättigt trendig livsstil som går stick i stäv med nämnda vedermödor.

(Snart kommer L att börja plocka ut royalties för att jag envisas med att använda begrepp som hon myntat)

(hehe mynta : mojito!)

Inatt drömde jag att en skotsk man med gråsprängt hår närmade sig mig i fikastugan i slalombacken som jag besökte för första gången på åtta år. Han tog mig med till sitt vackra semesterhus och gav mig underbar mat. Det var synnerligen romantiskt och engelskspråkigt. Aaah.

Lite senare säger grannen att hon ska mata mig en kväll som tack för att jag handlat. Min lycka är gjord. Tänk vad en måltid kan göra. Mmm.. mata mig mer.

Feed me, luv!

Jag och C gör chokladmousse med vad som börjar bli rutinerad vana inför kvällen. På DVD-spelaren går Coldplays nya suveräna skiva. Jag smälter chokladen själv den här gången och C knäcker ägg med måttlig framgång. Första ägget skvättar på ett nästan magiskt vis av sig över hans axel. Nästa ägg går bättre.

-Det där gick ju mindre bra, säger C.

-Eh.. va? säger jag. Alltså det där ägget gick ju bra, det förra gick möjligtvis mindre bra.

C ser förvirrad ut. Jag ser förvirrad ut. Sedan börjar jag skratta. Det där var förstås ett av mina väl använda uttryck. Man säger inte dåligt, man säger mindre bra. Jag föreställer mig hur C i framtiden säger i sin interaktiva hologram-blogg: ”Det där gick ju mindre bra, som min mamma brukar säga”.

Jag vispar grädde med en hand samtidigt som jag häller smält choklad i äggblandningen med den andra och instruerar C hur man vänder och inte vispar. Det är en arbetsskada från min tid som restaurangchef. Har man en hand över när man står i köket då gör man för lite. Då finns sekunder att spara och pengar att tjäna. Blandningen blir slutligen perfekt och vi häller upp den i glas. Inte så snyggt, men gott. Bolibompa börjar, Coldplay blir obarmhärtigt avbrutna, jag tar min del av den överblivna smeten till mitt rum där jag kan spela skivan på datorn och C avnjuter sin del vid köksbordet framför TVn. Javisst är det bra att ha köket i vardagsrummet.

Ikväll när C gått och lagt sig blir det blod på TV. Alltså.. ”There will be blood” ska jag se. En film om den amerikanska mardrömmen.

Receptet?

250 g blockchoklad (gärna 75% mörk och 25% ljus)

3/4 dl socker

3 ägg (går bra att kasta ett över axeln fast då behöver man ett fjärde ägg till smeten)

2,5 dl grädde

Smält chokladen i en skål i micron, avbryt och rör om ett par gånger, annars blir det smuligt. Vispa ägg och socker i nästan 5 minuter. I alla fall en stund som är lite längre än det är kul att vispa. Häll över smeten i en annan skål och vänd i chokladsmeten som nu har svalnat åtminstone lite grann. Hallå, vispa inte, rör försiktigt! Vispa grädden, helst under tiden med andra handen till den är fluffig men inte fast. Blanda i grädden i smeten. Allt det här blandandet ska utföras med metallsked. Fråga inte varför, det bara är så. Nu är det klart, häll upp i något. Moussen ska stå i kylen i 4 timmar, eller tills du inte orkar vänta längre. Smeten är dock sagolikt god så om du sparar lite i bunken och äter den så klarar du att vänta. Trevlig efterrätt!