Jag och C gör chokladmousse med vad som börjar bli rutinerad vana inför kvällen. På DVD-spelaren går Coldplays nya suveräna skiva. Jag smälter chokladen själv den här gången och C knäcker ägg med måttlig framgång. Första ägget skvättar på ett nästan magiskt vis av sig över hans axel. Nästa ägg går bättre.

-Det där gick ju mindre bra, säger C.

-Eh.. va? säger jag. Alltså det där ägget gick ju bra, det förra gick möjligtvis mindre bra.

C ser förvirrad ut. Jag ser förvirrad ut. Sedan börjar jag skratta. Det där var förstås ett av mina väl använda uttryck. Man säger inte dåligt, man säger mindre bra. Jag föreställer mig hur C i framtiden säger i sin interaktiva hologram-blogg: ”Det där gick ju mindre bra, som min mamma brukar säga”.

Jag vispar grädde med en hand samtidigt som jag häller smält choklad i äggblandningen med den andra och instruerar C hur man vänder och inte vispar. Det är en arbetsskada från min tid som restaurangchef. Har man en hand över när man står i köket då gör man för lite. Då finns sekunder att spara och pengar att tjäna. Blandningen blir slutligen perfekt och vi häller upp den i glas. Inte så snyggt, men gott. Bolibompa börjar, Coldplay blir obarmhärtigt avbrutna, jag tar min del av den överblivna smeten till mitt rum där jag kan spela skivan på datorn och C avnjuter sin del vid köksbordet framför TVn. Javisst är det bra att ha köket i vardagsrummet.

Ikväll när C gått och lagt sig blir det blod på TV. Alltså.. ”There will be blood” ska jag se. En film om den amerikanska mardrömmen.

Receptet?

250 g blockchoklad (gärna 75% mörk och 25% ljus)

3/4 dl socker

3 ägg (går bra att kasta ett över axeln fast då behöver man ett fjärde ägg till smeten)

2,5 dl grädde

Smält chokladen i en skål i micron, avbryt och rör om ett par gånger, annars blir det smuligt. Vispa ägg och socker i nästan 5 minuter. I alla fall en stund som är lite längre än det är kul att vispa. Häll över smeten i en annan skål och vänd i chokladsmeten som nu har svalnat åtminstone lite grann. Hallå, vispa inte, rör försiktigt! Vispa grädden, helst under tiden med andra handen till den är fluffig men inte fast. Blanda i grädden i smeten. Allt det här blandandet ska utföras med metallsked. Fråga inte varför, det bara är så. Nu är det klart, häll upp i något. Moussen ska stå i kylen i 4 timmar, eller tills du inte orkar vänta längre. Smeten är dock sagolikt god så om du sparar lite i bunken och äter den så klarar du att vänta. Trevlig efterrätt!

 

Ralf

13 september 2008 18:45

oj va gott det där verkar:) fast jag tror inte jag fixar o röra försiktigt samtidigt som jag vispar

 

Psykologen

13 september 2008 19:33

Klart du inte gör, du är ju man. Hahahihihoho.. ähum.. you had it comin'

 

Ralf

14 september 2008 08:21

kom på det 0,1 hundradel ef jag klickat iväg komentaren, o se så rätt jag tänkte;)

 

grannen

14 september 2008 11:00

ibland är det mest underhållande med bloggen att läsa kommentarerna ;) När får jag smaka mousse? C sitter här bredvid mig och smaskar på sin..

 

psykologen

14 september 2008 11:09

Men alltså.. han har tagit den sista i smyg ur kylen så vill du ha måste du ta från honom nu. :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...