psykologen

Alla inlägg under oktober 2010

Av Psykologen - 28 oktober 2010 14:31

Syftet med psykodynamisk terapi är inte i första hand att minska symtom utan att "genomlida sitt lidande", att bearbeta och sörja sina erfarenheter. Jag har kämpat med denna idé eftersom jag tyckt att den motsäger den kognitiva idén att grubbel är vad som vidmakthåller depressivitet. Ska jag minnas eller ska jag inte minnas? Ska jag titta eller inte titta? Vad är egentligen skillnaden mellan att sörja och att grubbla? Vad är skillnaden mellan bearbetande och gemensamt ältande? Vad är det terapeuten gör i terapin som för processen framåt, upp ur det depressiva hålet och framåt på sorgens väg?


Här befinner jag mig nu. Precis i den frågan. Därför att det är skillnad. Jag och min terapeut packar varsamt upp "paket med en massa jobbigt", den metafor min granne myntat som jag tacksamt tog med mig till terapirummet. Det är ingen glitterkantad procedur med julsång i bakgrunden, det är ett arbete. Det tar kraft och det tar tid och det är det det måste få göra.


Hur?


Jag sätter undan tid.


Jag äter lunch med mina vänner, jag åker hem, jag vilar lite. När minnena kommer åkande på sin släde tar jag ett paket ur säcken och öppnar det. Jag bråkar med det en stund, jag gråter en stund. Så andas jag ut och plockar upp en bok och återgår till verkligheten igen. Det får ta tid. Inte all tid. En stund. En halvtimme, en timme, om dagen. Bättre en timme om dagen än sju timmar i sträck en dag. Kanske är det en skillnad.


En gång i veckan går jag till min terapeut och så tittar vi i något paket tillsammans. Grubbleriets eviga fråga (VARFÖR?) bleknar när vi pratar om den tillsammans. Jag går därifrån med en genomgripande känsla av att "det är klart att det blev så här, det är inte alls konstigt, det är helt rimligt". Dessutom är det ok. Inte det som hänt, utan hur det känns. Då, först då, kan det läka.

ANNONS
Av Psykologen - 26 oktober 2010 21:39

Jag satt och lyssnade til en vän berätta en historia, inte hans historia utan någon annans, men en historia som låg närmare honom än mig. Jag hörde den berättad på ett sätt jag aldrig hört förut, en skymt av verkligheten sett genom ett främmande fönster. För mig var berättelsen lika främmande som om den handlat om berättaren själv men det gjorde den inte. Den var en reflektion av en kultur som skulle kallats min. Det där var ett extremfall, tänkte jag. Så där är inte vi, så där är kanske.. sådana där.. rika.. konstnärer.. möjligtvis, med konstiga idéer. Ett extremfall, inte vi.


Hm.


Kanske skulle vi lära oss en hel del av andras berättelser om oss, berättelser skrivna på andra språk tänkta för andras ögon. Kanske skulle vi då inte bara lära oss om oss utan också om hur det är att vara den som betraktas utifrån, vi här i västvärlden som är så övertygade att vi står i centrum. Kanske skulle vi då för första gången verkligen förstå vad fördomar är.

ANNONS
Av Psykologen - 24 oktober 2010 13:29

Jämförande orsakar oss smärta då det vi ser är något vi önskar och något vi inte har. Men jämförande ställer oss också i kontakt med en värld större än vår egen. Den största källan till visdom är människors erfarenheter och varje berättelse är en kruka med guld. Ibland är det också ok att jämföra. Hur gör du, hur gör jag, hur gör han, hur gör hon och vad blir det för skillnad. Men det är när vi jämför med nyfikenhet och intresse vi står att lära något. När vi jämför med moral och förakt, vare sig detta förakt är riktat mot den andra eller mot oss själva, så gör vi det inte för att lära, utan för att konsolidera vår egen övertygelse. Där finns ingen kruka med guld, där finns frusna tillgångar och fattigdom.


Fel.


Där har vi ett litet ord som för många människor tronar som kung. Där har vi tyrannen som styr över livet. Jag är fel. Det jag gör är fel. Det jag känner är fel. Andra är fel. Allt omkring mig blir fel. Varför kan det inte bara funka?


Ibland är det värdefullt att ta reda på vad som händer om vi byter ut det där lilla ordet mot ett annat litet ord. Ett litet ord som


Ok.


Eller om det är för svårt kanske


Ojdå.


Ojdå, jag blev orolig. Ojdå, jag är ledsen. Ojdå, vad glad jag blir. Ojdå, jag halkade. Ojdå, sa jag sådär? Ojdå, jag blev förälskad igen. Ett ojdå är att erkänna att något hände som inte riktigt var som jag tänkt mig, men utan att ge det ett betyg. Ett ojdå öppnar för följdfrågan; hur gick det? Ett ojdå kan bli ett ajdå men också ett aha! Ett ojdå är ett ganska snällt och blygsamt ord. Ett hoppfullt generat ord. Ett rart och omtänksamt ord. Ett ord värt att prova.


 

Av Psykologen - 22 oktober 2010 19:38

Någon gång ska den dumme synas, var det ingen som sa, men idag hände det. Snön föll på vägen som väderleksrapporten sagt att den skulle göra och där trodde jag att jag skulle kunna ta mig fram på sommardäck. Efter att ha varit nära att krocka i två rondeller då de bromsande däcken gled som skidor mot siktat mål och fått vända på Björnvägen för att ta reda på om E4an var bar (vilket den var tack och lov) kunde jag och två barn satsa på raksträckan hemåt i lagom mak för att varken fastna eller slira. Gud var med oss eller i oss eller i alltet eller var du vill och vi kom hem, alhamdulillah.

Av Psykologen - 21 oktober 2010 15:58

..med böcker!


Det är som lilla julafton i min brevlåda med skillnaden att jultomten lämnat en räkning. Nå, han måste överleva han också i denna bistra värld.


Vart du än går är du där - medveten närvaro i vardagen, av Jon Kabat-Zinn

Full catastrophe living - how to cope with stress, pain and illness, av Jon Kabat-Zinn

Stress- och utmattningsproblem, av Niclas Almén

Minska din stress med meditation, av Andries J Kroese


Och så balanseras detta upp av en mindre spännande andra upplaga av Statistik för beteendevetare. Back to basic, som handledaren säger.

Av Psykologen - 21 oktober 2010 15:36

Min handledare pekar ut min egen prestation precis så som jag naket lämnat ut den i anteckningarna och jag beslutar mig att gå en envig med den på riktigt. Öga mot öga med prestationen mitt på den offenliga arenan där jag ber publiken om hjälp att berätta för mig vad det är jag tittar på. Min förståelse är min röda cape och tjuren löddrar om munnen. Oj vad vi slåss. Jag försöker dra en Hans Kaatari ur mitt bälte. Jag ska förstå dig genom att förstå vad du inte är! Tjuren stampar och frustar och rusar och rusar, vi dansar runt varanda, tröttare och tröttare medan förståelsen smidigt dras undan. Olé!


Nåja, tänker jag till slut, utmattad, och sänker mina vapen. Tjuren segnar ned på knä. Vi gjorde ett försök du och jag, mer än så kan man inte begära. Tjuren vilar sitt svettiga huvud mot marken och där är vi, öga mot öga. Vi känner varandra nu.


Av Psykologen - 17 oktober 2010 00:01

Next to you my mind is still. It wants nothing. It speaks of nothing. It merely holds you in the corner of its eye in anticipation of nothing. Instead of longing, wishing and dreaming it sits awake in the moment content. But as you walk away it clings and cries, it talks of the moment past as other than it was, wanting more, urging for action. It posts questions demanding answers, succumbing to its greed. Whenever you see beauty, it scolds me, you look away! I’m sorry, I answer to my mind, a mind furious with hunger. I’m sorry, but you see - beauty hurts too…


 

Av Psykologen - 16 oktober 2010 23:19

When the people approached the Buddha asking

-are you a god?

the Buddha answered

-No. I am awake.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Följ bloggen

Följ psykologen med Blogkeen
Följ psykologen med Bloglovin'

Google Analytics

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se