Jämförande orsakar oss smärta då det vi ser är något vi önskar och något vi inte har. Men jämförande ställer oss också i kontakt med en värld större än vår egen. Den största källan till visdom är människors erfarenheter och varje berättelse är en kruka med guld. Ibland är det också ok att jämföra. Hur gör du, hur gör jag, hur gör han, hur gör hon och vad blir det för skillnad. Men det är när vi jämför med nyfikenhet och intresse vi står att lära något. När vi jämför med moral och förakt, vare sig detta förakt är riktat mot den andra eller mot oss själva, så gör vi det inte för att lära, utan för att konsolidera vår egen övertygelse. Där finns ingen kruka med guld, där finns frusna tillgångar och fattigdom.

Fel.

Där har vi ett litet ord som för många människor tronar som kung. Där har vi tyrannen som styr över livet. Jag är fel. Det jag gör är fel. Det jag känner är fel. Andra är fel. Allt omkring mig blir fel. Varför kan det inte bara funka?

Ibland är det värdefullt att ta reda på vad som händer om vi byter ut det där lilla ordet mot ett annat litet ord. Ett litet ord som

Ok.

Eller om det är för svårt kanske

Ojdå.

Ojdå, jag blev orolig. Ojdå, jag är ledsen. Ojdå, vad glad jag blir. Ojdå, jag halkade. Ojdå, sa jag sådär? Ojdå, jag blev förälskad igen. Ett ojdå är att erkänna att något hände som inte riktigt var som jag tänkt mig, men utan att ge det ett betyg. Ett ojdå öppnar för följdfrågan; hur gick det? Ett ojdå kan bli ett ajdå men också ett aha! Ett ojdå är ett ganska snällt och blygsamt ord. Ett hoppfullt generat ord. Ett rart och omtänksamt ord. Ett ord värt att prova.