Jag börjar förvandlats till råtthålets egen lilla husmus. Jag är nu så vanligt förekommande i lokalerna att personalen ler det igenkännande genuina leendet istället för det påtvingade serviceinriktade leendet när jag kommer dit och handlar och vissa av dem säger t o m "studentrabatt" innan jag hinner säga det. Stället passar mig utmärkt. Läget är utmärkt med fantastisk utsikt och pauspromenad, soffan där jag sitter passar mig utmärkt, frånvaron av musik men ett lagom högt konversationssorl passar mig utmärkt. Skolbiblioteket fungerar inte för mig. Där är för tyst. Varje ljud där blir överdrivet genomträngande, som t ex det eviga skrapet av stolsfötter. En och annan skrikande bebis på caféet kan jag överleva, jag sitter liks i trappdelen och där kommer inte barnvagnarna fram.

Maten passar mig också utmärkt. Ofta är den lite tråkig och då väljer jag soppa. Äter man soppa blir man tvungen att dryga ut med en väldans massa grönsaker, frukt och bröd och det har ju inte skadat någon. Tre timmar efter lunch brukar jag köpa en jordgubbscheesecake som är gudomlig. Jag fick den en gång av misstag då kassatjejen glömde bort vad jag hade beställt. Sedan dess är jag fast.

Nästa steg som stammis är att bekanta sig med de övriga gästerna. Jag vet att det finns ett gäng som ägnar sig åt någon slags tärningsspel som brukar dyka upp regelbundet. Ibland följer en och annan blick min väg fram och tillbaka över golvet. Det är sådana blickar som får mig att välja ut mina kläder lite noggrannare innan jag åker dit nästa gång. Idag bröts isen mellan mig och De Andra då en rätt så stilig man behagade skoja till det lite med mig i kassakön.

-Visst har du en brieostmacka kvar? sa jag till kassatjejen. Den vill jag ha.

-Den tar jag också! skojade mannen bakom mig och såg så där skojsigt finurlig ut.

Ungefär där hade det varit läge för kassatjejen att säga något i stil med "ja då får ni dela" för att uppmuntra ett möte mellan oss två främlingar men icke. I stället sa hon:

-Ja då får ni slåss.

Det tog liksom död på stämningen.

Den trogne läsaren vet att min stackars hand har fått vara med om en del under senare tid, såväl bildligt som bokstavligt. Den har varit i slagsmål, skurit sig, bränt sig, tvingats ut mot faror och blivit anklagad för myteri. Jag vill dock påstå att min hand fått upprättelse då den också varit med om något anmärkningsvärt positivt. Som bekant är handflatan en av kroppens mest känsliga områden och under rätt omständigheter kan därför mötet mellan två främmande händer vara den mest erotiska upplevelse som går att föreställa sig.

Resten av detta inlägg är censurerat av personliga skäl./ Med vänlig hälsning S's högra hand som besitter makten över större delen av tangentbordet.

a rrde g ett stt s fc r att ra t e febers ag tte att det des exa s e fatas fast rtgt te edr e fatas ag vsste te att gt sdat var gt te vd gt tfe ste as ad c vra der tctes a e ege savar sd fr vr ad tte s ege sare de atte c sade var ftg c tfredstd