Jag börjar förvandlats till råtthålets egen lilla husmus. Jag är nu så vanligt förekommande i lokalerna att personalen ler det igenkännande genuina leendet istället för det påtvingade serviceinriktade leendet när jag kommer dit och handlar och vissa av dem säger t o m "studentrabatt" innan jag hinner säga det. Stället passar mig utmärkt. Läget är utmärkt med fantastisk utsikt och pauspromenad, soffan där jag sitter passar mig utmärkt, frånvaron av musik men ett lagom högt konversationssorl passar mig utmärkt. Skolbiblioteket fungerar inte för mig. Där är för tyst. Varje ljud där blir överdrivet genomträngande, som t ex det eviga skrapet av stolsfötter. En och annan skrikande bebis på caféet kan jag överleva, jag sitter liks i trappdelen och där kommer inte barnvagnarna fram.

Maten passar mig också utmärkt. Ofta är den lite tråkig och då väljer jag soppa. Äter man soppa blir man tvungen att dryga ut med en väldans massa grönsaker, frukt och bröd och det har ju inte skadat någon. Tre timmar efter lunch brukar jag köpa en jordgubbscheesecake som är gudomlig. Jag fick den en gång av misstag då kassatjejen glömde bort vad jag hade beställt. Sedan dess är jag fast.

Nästa steg som stammis är att bekanta sig med de övriga gästerna. Jag vet att det finns ett gäng som ägnar sig åt någon slags tärningsspel som brukar dyka upp regelbundet. Ibland följer en och annan blick min väg fram och tillbaka över golvet. Det är sådana blickar som får mig att välja ut mina kläder lite noggrannare innan jag åker dit nästa gång. Idag bröts isen mellan mig och De Andra då en rätt så stilig man behagade skoja till det lite med mig i kassakön.

-Visst har du en brieostmacka kvar? sa jag till kassatjejen. Den vill jag ha.

-Den tar jag också! skojade mannen bakom mig och såg så där skojsigt finurlig ut.

Ungefär där hade det varit läge för kassatjejen att säga något i stil med "ja då får ni dela" för att uppmuntra ett möte mellan oss två främlingar men icke. I stället sa hon:

-Ja då får ni slåss.

Det tog liksom död på stämningen.

 

grannen

25 september 2008 12:33

Mysigt det låter :D

 

Psykologen

25 september 2008 18:06

Musigt, hehe.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...