Efter att ha gått en grundkurs i mindfulness-meditation och kämpat mig igenom en bok som talar i dubbel svår tunga; buddism-språket och psykoanalys-språket har jag nu tagit nästa kliv till en bok om interpersonell mindfulness. Den beskriver en metod som kallas Insight Dialogue och är efter några sidors inledning synnerligen intressant. Jag är nu tacksam för kampen att följa Mark Epstiens tankebanor eftersom flera av de begrepp han tar upp återkommer även i denna bok. Ännu så länge verkar metoden gå ut på att medvetandegöra sitt interpersonella fungerande genom övningar i kontemplation kring värdsliga ämnen, sådant som berör alla och envar, t ex åldrande. Meditationen sker i pauser i samtalet men också i själva samtalandet som sådant. Jag återkommer när jag fått mer grepp om hur det hela går till.

Igår pratade jag med en blivande jurist som avbröt mig med ett frågande "mindfulness, vad är det?!" och blev ett ögonblick återförd till verkligheten - den där platsen där alla inte vet samma saker om allt. Jag försökte förklara och lyckades nog bättre än när jag försökte beskriva för Solskenspojken hur man kan äta filmjölk med medveten närvaro men möttes av samma skeptiska ansiktsuttryck. Det låter flummigt, konstaterade han och jag sa inte emot för visst är det flummigt, om flummigt innebär att det finns något ogripbart över det. Inte som lagboken. Eller? Nå. Nyttigt! tänkte jag efteråt för det är så lätt att glömma hur det var att inte veta.

Mindfulness är ett svårt begrepp, medveten närvaro är inte så mycket mer funktionellt det heller tycker jag. Sinnesnärvaro? Fortfarande flummigt. Uppmärksamhetsträning är det bäst beskrivande ord jag hittills kunnat finna för det är vad det handlar om. Träning i att skifta och upprätthålla fokus, något som det finns ett skriande behov av i dagens massiva flöde av information. Men det är ju mer än så. Det är också ett förhållningssätt baserat på nyfikenhet och tolerans, vilket jag försökte förmedla till juristen. Det skiljer sig från KBT eftersom det inte handlar om att använda tankens kraft som ett verktyg utan att lägga märke till tänkandets natur.

Om en något föråldrad variant av KBT varit att, i likhet med livscoachernas uppmaningar (och det tar emot att kalla det KBT eftersom det hoppar över hela förarbetet som är grunden till den kognitiva omstruktureringen men ok), se sig själv i spegeln och tänka

-jag är bra!

så skulle man kanske kunna säga att mindfulness istället handlar om att konstatera

-det här tänker jag om mig själv just nu, jaha, intressant.

och

-jag är så här, jaha. Så spännande!

eller

-nämen, nu tänkte jag så där igen! ja.. det verkar hända lite då och då.. skulle jag kunna kalla de här tankarna något så jag känner igen dem ännu lättare nästa gång?

Ja, flummigt är det väl. Problem uppstår då vi blandar ihop våra tankar med verkligheten utanför oss och utgår ifrån att de är samma sak, oavsett om tanken talar sanning eller ej. Då kan ett första steg vara att lägga märke till tanken när den uppstår, försökte jag med juristen, som visserligen nickade men sedan bytte ämne vilket säger mig att det frö jag försökte så på sin höjd trillat ner på backen. Nåväl. Jag får söka vidare i språkets rikedom efter form för det flummiga.

 

N

20 maj 2010 11:08

Asså... Jag tänkte på en sak. Inom vipassana meditation går det ut på att man ska observera vad som händer i kroppen och som du skrev ovan, inte dömma vad som händer utan konstratera att det händer. Min värdpappa liknade detta som att skala en lök, känslor av lager som kommer upp, och går iväg igen för att tillslut nå det innersta, nakna. Du nämde i lördags att observervationen till hur något känns kan vara en hjälp till en paus att välja strategi. I en diskussion med värdsystern som också hållit på med vipassana kom vi in på rädslan att bli för passiv, om man oberverar allt och låter det vara så kan man i teorin stå ut med allt vilket inte blir så bra. Vad ska man då tillåta sig att stå ut med och vad är bättre att ändra på? Jag tänker att känslor är källa till information och därför handlar vi därefter och om vi visste att den känsla inte var befogad skulle vi inte handla efter den.. men ibland kanske man tror att något är befogat ändå..

 

Psykologen

20 maj 2010 16:57

Absolut, jättebra fråga, och mindfulness är inte en uppmaning till passivitet utan tvärtom till delaktighet och närvaro i det man gör. Det är inte en ersättning till att handla. Själva den sittande eller liggande meditationen är ett tillfälle av övning, då lär man känna sin kropp och sitt sinne och dess signaler för att sedan kunna identifiera dem i vardagen och i handling. När man sedan står inför ett val eller befinner sig i en knepig situation så är det då lättare att fatta ett beslut.

För att göra detta tydligt och funktionellt har man tagit fram metoden som kallas för ACT, acceptance and commitment therapy, som ofta inleds med en kartläggning av personens grundläggande värderingar och mål i livet. Det är detta som beslutet ska riktas mot - alltså att handla i enlighet med sina värderingar i stället för att bara reagera.

Om meditation används i syfte att undkomma verkligheten i stället för att träna inför den så används den alltså inte på det sätt som läran om mindfulness förespråkar eller det Buddha på sin tid lärde ut. Meditationen i sig är inte målet, den är ett steg på vägen eller ett sätt att finna vägen.

 

Psykologen

20 maj 2010 17:25

Som ett mer direkt svar på frågan "Vad ska man då tillåta sig att stå ut med och vad är bättre att ändra på?":

Det beror på vart du står och var du är på väg.

Första steget är alltså att ta reda på det. Det är detta vi kallar "acceptans" i kliniskt sammanhang. För att kunna förändra något behöver man först acceptera hur det är just nu. Sedan vart man är på väg, vilka hinder som står i vägen, vad man kan påverka och inte och vad man ska prioritera att ändra på. Denna kartläggning genomförde jag själv under jullovet och det underlättade ENORMT för följande beslut.

 

N

21 maj 2010 15:40

Intressant.. Tack för ditt svar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...