Inatt drömde jag att en skotsk man med gråsprängt hår närmade sig mig i fikastugan i slalombacken som jag besökte för första gången på åtta år. Han tog mig med till sitt vackra semesterhus och gav mig underbar mat. Det var synnerligen romantiskt och engelskspråkigt. Aaah.

Lite senare säger grannen att hon ska mata mig en kväll som tack för att jag handlat. Min lycka är gjord. Tänk vad en måltid kan göra. Mmm.. mata mig mer.

Feed me, luv!

Tystnaden har återvänt och allt är lugnt igen. Mina drömmar är tomma. Inga stormar, inget rinnande vatten, inga darrande blommor, inga skälvande händer. Inget ansikte för min inre syn och inget namn i mina tankar. Allt är gåtfullt stilla på en okänd plats där ingen vandrar. Bara minnen hänger här. Snart kommer november.