Alla inlägg den 12 oktober 2008
Åhå! Jag mötte mannen vid stenen vid trädet och vi gick och såg en film. En färggrann, sprakande, underbar film om konsten, kärleken och livet. Kvinnorna! Språket! Staden! Katalansk gitarrmusik! Hon är som en vildhäst i en trädgård, Penelope Cruz, och när de grälar hysteriskt på spanska vet man inte om man ska skratta eller gråta. Jag vet inte om jag vågar visa den här filmen för P. Hon kommer att få dåndimpen, säga upp sig från sitt jobb och i nästa nu kasta sig i armarna på sin spanska målare! Jag och min nya vän spatserade ut ur salongen fånigt leende och gestikulerande (eller kanske var det bara jag som gestikulerade?). Oh! Jag måste diskutera den här filmen med T inom kort. Den handlar om allt vi läser om just nu.
Vad sa hon, Maria Elena.. "Kärleken kan bara vara romantisk då den är ouppfylld". Jag tänker att erotiken är som störst när den är ouppfylld. Det är tanken om vad som icke kan bliva eller vad som icke är som gör den så stark. Nåväl. Fördjupning i detta en annan dag.
"Vi är gjorda för varandra och samtidigt inte gjorda för varandra. Det är en motsägelse. Jag behöver en poet för att förstå det!"
"Min far är förbittrad på folket. De har levt i tusen civilisationer och ändå inte lärt sig älska. Det är hans hämnd mot världen, att skapa vackra texter och neka publiken dem."
Se filmen!
Lyssna gärna också på Natalie Merchant My Skin i listan. Den är fantastisk. Lite text:
I'm a slow dying flower
Frost killing hour
The sweet turning sour
And untouchable
Oh, I need
The darkness
The sweetness
The sadness
The weakness
I need this
---
I need
A lullaby
A kiss goodnight
Angel, sweet love of my life
Oh, I need this
Is it dark enough?
Can you see me?
Do you want me?
Can you reach me?
Or I'm leaving
You better shut your mouth
Hold your breath
Kiss me now
You catch your death
Oh, I mean this
Här står jag på samma plats, som om jag gått i cirkel. Allt omkring mig är detsamma och bara jag tycks vara förändrad. Skuldbördan vilar tung på mina axlar utan att jag vet om någon lagt den där förutom jag. Återigen försöker jag förstå utan att lyckas, hur något kunde röra mig så djupt och sedan lämna mig så plötsligt. Hur somliga kan sätta stopp och inte rubbas. Mitt försök till avslut var tafatt och meningslöst, lika meningslöst som JAG enligt utsago var för den som jag försökte be om nåd men inte nådde. Av allt är det det svåraste att bära. De ord som sa till mig att jag ingenting betydde i vad som blev vårt sista samtal. Slarvigt utav misstag och därmed desto hårdare att ta emot. Så noga jag har varit förr att låta avsked ha sin gång hur lång tid de än må dröja. Till vilken nytta nu när ände efter ände lämnas hängande i luften, som om den tråd som band oss samman aldrig fanns. Mitt vädjande i mörkret möter ingen. Jag står kvar och kan inte gå framåt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||||
|