På omslaget till företagets internmagasin står en kvinna i stram position med handen i midjan och ser bestämd ut. Mycket riktigt proklamerar rubriken att hon är bestämd. "Anna - Ung, tjej, och chef: Det är jag som bestämmer - tre tjejer som trotsar stereotypen av den typiske chefen". Detta är en av McDonalds huvudparoller, att vem som helst kan bli chef hos dem. 52% av ledarrollerna på McDonalds innehas av kvinnor jämfört med 33% inom svenskt näringsliv. I intervjuerna framhåller tjejerna att egenskaper som öppen människosyn, empati, mod och bestämdhet lämpar dem för chefsrollen. Inte enbart stereotypa föreställningar. So far, so good.

Anna säger: "Mina vänner är stolta och min pojkvän Anders också. Han brukar skämta om att han ska bli hemmaman eftersom jag väljer karriären, haha."

Här skrattar inte jag.

På frågan om det inte är stressigt svarar Anna att hon inte tycker det. "Men jag får ju också hjälp hemifrån Om min pojkvän inte kunnat hjälpa mig att gå ut med hunden hade jag säkert varit mer stressad."

Anna klarar alltså av jobbet som chef eftersom hon bytt könsroll med sin pojkvän och förvandlats till man. Är det i själva verket det som är förutsättningen? De kvinnor som klättrar till toppen är kvinnor som anpassat sig till den manliga strukturen och visar manliga egenskaper samtidigt som de ställer lägre krav än sina manliga kollegor. Därför ser vi flest kvinnliga chefer i yrken med taskiga villkor och låg lön. Det är slaskjobben som män inte vill ha eller nöjer sig med. Därför ser vi inte heller mjuka kvinnor (eller män) på åtråvärda platser. McDonalds ledning vill ha en jämställd arbetsplats, det köper jag, men tyvärr vet de inte vad jämställdhet är.

Företaget drivs av människor och människor sätter villkoren för hur företaget ska drivas. Företaget är inte någon egen levande organism som föder ondska. Människorna som jobbar i företaget och för vidare vanor och värderingar är inte heller onda, de är naiva. De köper den ekonomiska framgångsdrömmen. De tror på den. De är tränade att tro på den. Det går att träna dem att tro på något annat. Den dag vi ger upp den tanken, det är då det är kört på riktigt. Alla kan döma, vem börjar förändra?

Därmed är bilen paj och även om startmotorn är på butiken i morgon kl 11 och jag lyckas få någon att hjälpa mig springstarta igång bilen så återstår ett problem: När jag lyckats ta mig med bilen till verkstaden som ligger oländigt till vilken man än väljer, hur tar jag mig hem igen?