På omslaget till företagets internmagasin står en kvinna i stram position med handen i midjan och ser bestämd ut. Mycket riktigt proklamerar rubriken att hon är bestämd. "Anna - Ung, tjej, och chef: Det är jag som bestämmer - tre tjejer som trotsar stereotypen av den typiske chefen". Detta är en av McDonalds huvudparoller, att vem som helst kan bli chef hos dem. 52% av ledarrollerna på McDonalds innehas av kvinnor jämfört med 33% inom svenskt näringsliv. I intervjuerna framhåller tjejerna att egenskaper som öppen människosyn, empati, mod och bestämdhet lämpar dem för chefsrollen. Inte enbart stereotypa föreställningar. So far, so good.

Anna säger: "Mina vänner är stolta och min pojkvän Anders också. Han brukar skämta om att han ska bli hemmaman eftersom jag väljer karriären, haha."

Här skrattar inte jag.

På frågan om det inte är stressigt svarar Anna att hon inte tycker det. "Men jag får ju också hjälp hemifrån Om min pojkvän inte kunnat hjälpa mig att gå ut med hunden hade jag säkert varit mer stressad."

Anna klarar alltså av jobbet som chef eftersom hon bytt könsroll med sin pojkvän och förvandlats till man. Är det i själva verket det som är förutsättningen? De kvinnor som klättrar till toppen är kvinnor som anpassat sig till den manliga strukturen och visar manliga egenskaper samtidigt som de ställer lägre krav än sina manliga kollegor. Därför ser vi flest kvinnliga chefer i yrken med taskiga villkor och låg lön. Det är slaskjobben som män inte vill ha eller nöjer sig med. Därför ser vi inte heller mjuka kvinnor (eller män) på åtråvärda platser. McDonalds ledning vill ha en jämställd arbetsplats, det köper jag, men tyvärr vet de inte vad jämställdhet är.

Företaget drivs av människor och människor sätter villkoren för hur företaget ska drivas. Företaget är inte någon egen levande organism som föder ondska. Människorna som jobbar i företaget och för vidare vanor och värderingar är inte heller onda, de är naiva. De köper den ekonomiska framgångsdrömmen. De tror på den. De är tränade att tro på den. Det går att träna dem att tro på något annat. Den dag vi ger upp den tanken, det är då det är kört på riktigt. Alla kan döma, vem börjar förändra?

 

grannen

4 oktober 2008 00:28

Det här tror jag jag vill diskutera med dig. Jag förstår inte riktigt vad du säger och ämnet ligger mig varmt om hjärtat.

 

Psykologen

4 oktober 2008 16:24

Grannen bokar samtalstid med mig via min blogg. Vart är vi på väg..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...