Lina

27 oktober 2008 20:55

Jag kunde inte välja enbart ett alternativ (föga förvånande). Jag skulle nog vilja påstå att det är väldigt olika från gång till annan. Ibland engagerar det inte tillräckligt, ibland törs man inte för att bloggen ifråga imponerar så mycket att man inte tror att ens åsikt är värd något i sammanhanget, ibland vill man helt enkelt inte stöta sig med personen bakom bloggen. Att vara anonym finns ju alltid som alternativ (väl?) så det är inget skäl för mig. Ofta skulle jag säga att det är en kombination av flera alternativ, såklart! :)

Psykologen

27 oktober 2008 21:36

Jovisst, jag håller med. Jag tycker att det är intressant hur få om kommenterar trots den höga trafiken och trots att jag inbillar mig att de flesta gärna vill få kommentarer (reflexiva jagprojektet ;) ). Om bloggandet bygger på en identitetsskapande tanke försvåras processen väsentligt av att läsarna inte kommenterar. Det lämnar för skribenten att reflektera i ett tomrum så att säga. Speciellt om ett inlägg skrivits i syfte att besvaras, t ex med en ställd fråga.

Jag läsde lite idag i den mest lästa bloggen på domänen, Soran Ismaels blogg. 1000 besökare om dagen. Inte fler kommentarer än hos mig om han inte ställer en direkt fråga då han får kanske 20-40 svar. Då tänker jag mig att det tredje alternativet blir högst aktuellt. Om jag vet att 1000 personer ska läsa min kommentar så blir jag VÄLDIGT självmedveten och nedvärderar betydelsen av mitt bidrag.

Psykologen

27 oktober 2008 21:39

Dvs, inte för att någon ska veta vem jag är, för jag kan ju vara anonym. Så varför? För att jag är rädd för vad andra läsare ska TÄNKA om mig, trots att de inte vet vem jag är? Fascinerande!

Psykologen

27 oktober 2008 21:49

Ah, förresten, på t ex blogg.se registreras IP-adressen synligt för blogginnehavaren. Där är man alltså inte anonym i egentlig mening. Detta kan man ifrågasätta då de flesta bloggar och communities förbehåller rätten till IP-registrering för huvudoperatören och använder den enbart ifall av brott mot sidans regler.