psykologen

Direktlänk till inlägg 8 oktober 2008

Apropå träsk

Av Psykologen - 8 oktober 2008 09:51

 

Efter en period av avståndstagande beslöt jag mig för att ge fenomenet nätdejting en ny chans. Jag testade en ny sida som jag aldrig ens besökt tidigare, jag gjorde en presentation helt olik någon jag tidigare haft och lade från början inte ut någon bild. Det började med ett 20-tal svar och jag var artig och svarade tillbaka till alla. Jag har en fråga i min presentation vars svar säger väldigt mycket om den som svarar på den. På det sättet är den en mycket bra taktik. Varje kontakt inleds med en diskussion om något jag tycker är viktigt istället för det vanliga uppräknandet av personliga markörer. För varje kontakt insåg jag dock mer och mer hur få som resonerar som jag och kände mig alltmer malplacerad.


Jag förstår också att jag är förändrad. Det jag lärt mig den senaste tiden har tvingat på mig ett filter jag inte kan stänga av. Att jag dessutom har gjort ett arbete som gick ut på att analysera Internetpresentationer gör inte saken bättre. Överallt i sidorna finns symboler som betyder något. Varje mening en person väljer att uttrycka sig med säger mycket mer än det den försöker säga. Min perception har blivit förvriden. Överallt ser jag mönster, precis som en målare lägger märke till penseldrag då andra ser motivet.


Jag tänker mig dock att även andra ser mönster men på andra sätt. Jag tänker mig att varje subjekt bakom deras objektiviserade version av sig själv är osynligt för ögat. Allt vi ser är mönstren. Det eviga scannandet av presentationer verkar därför meningslöst. Det blir omöjligt att hitta rätt eftersom det är sidans utformare som avgjort vad som är viktigt för oss att se. Den känslan som uppstår då man möter någon som väcker något djupt och äkta i sinnet som talar om att det här är något viktigt, den kan omöjligt uppstå i den här miljön.


Sidan är också full av presentationer med porrbilder insmugna i fotoalbum, snuskiga ord skrivna i rutor där det är tänkt att man ska skriva annat, män som söker kvinnor vars relationsstatus ”inte spelar någon roll så länge du vet vad du vill”. Sidan har 600 000 medlemmar, en av Sveriges största, och är något av det mest oseriösa jag sett. Eller är alla sidor så nu för tiden?


Plötsligt framstår hela fenomenet som en pool av koncentrerad desperation. En karikatyr av västvärldens enorma ensamhet. En intensiv kollektiv mänsklig smärta som väller ut mot mig genom skärmen och jag måste stänga ner den. Jag tänker samma tanke som i somras men den här gången färgat av människors förtvivlan: När tar det slut? När alla skriker JAG så högt att jorden exploderar?


 
 
Sarah

Sarah

8 oktober 2008 14:01

Åh, vad jag skulle vilja läsa ditt analysarbete som du har gjort! Skulle vara riktigt intressant om mina amatörfunderingar kring samma ämne liknar dina!

http://spaggl.blogspot.com

 
Ingen bild

Psykologen

8 oktober 2008 21:15

Det var en muntlig presentation så vi gjorde aldrig någon rapport utan bara presentationsanteckningar. Kanske kan lägga en sammanfattning av slutsatserna. :)

 
Ingen bild

grannen

8 oktober 2008 22:11

Ja gör det, blir ett smaskigt blogginlägg!

Träsk: ett gammalt namn för sjö, använt främst i norra Sverige och på Gotland. Ex: Lakaträsk (Där har jag badat).

 
Ingen bild

Psykologen

8 oktober 2008 23:07

Haha! Tack för förklaring av träsk. Klurigt ord. :D Klippet nedan beskriver knarkträsket främst dock. Hoppas du inte badat i det.

 
Ingen bild

Ralf

9 oktober 2008 07:19

hade oxå en sida på nätet för nått år sedan, men slogs direkt av att det var en massa människor som söker någon att tycka om. det blev som fel o lite desperat tyckte jag, det naturliga försvann. annars irl så springer man på en person som man tycker är spännande och vill veta mer om och charmen kopplas på;)och spelet är igång. medans på nätet söker man efter personer som stämmer in på ens ideal o sen så kanske den personen är "spännande". nä nätdejting är inget för mig iaf, fast det kan bero på att jag kan uttrycka mig bättre o är mera spontan i "verkligheten" är bakom ett tangentbord.

 
Ingen bild

Sarah igen

9 oktober 2008 08:37

Och jag har badat i Ytterträsket... och det känns som att det stämmer bra överens både med det realiteten då gyttjepölen ifråga ligger 1 km utanför hembyn.. men sedan när det gäller kärleksliv och nätdejting är nog Ytterträsket en bra liknelse även där då det känns som att man aldrig kommer speciellt nära eller till "Innerträsket" någongång.

 
Ingen bild

grannen

9 oktober 2008 11:13

Haha Sarah den var rolig ;)

Jag föredrar nätet. Då bländas man inte av ett yttre på en gång. Fast det finns ju andra sätt än dejtingsiter att träffa folk via nätet också. Träsk är väl "marknaden" var man än träffar på den, vare det krogen, balen i societen, eller LoveMatch på TV. Men förhoppningsvis kommer det väl några bra matchningar ibland.

 
Ingen bild

Psykologen

9 oktober 2008 11:16

"Då bländas man inte av ett yttre på en gång."

Intressant. Jag skulle säga att det är tvärtom. Det må vara ytligt oavsett men på nätet bestämmer den som skriver vad det yttre består av. I verkligheten kan man inte gömma undan sina andra sidor på samma sätt. Därför är risken att bländas betydlgt större på nätet, tycker jag.

 
Ingen bild

Sarah

9 oktober 2008 12:12

Samtidigt som jag kan tycka att det kan vara lättare att visa sin bländande personlighet på nätet än att konkurrera som Barbapappa mot alla aerobicsbrudar på krogen ;)

 
Ingen bild

Psykologen

9 oktober 2008 12:19

Jo men det är det jag menar. Att risken/chansen att bli bländad är större på nätet. På gott och ont.

 
Ingen bild

J

9 oktober 2008 18:28

Jag undrar alltid när personerna ska börja visa de sidor de skrev att de hade i sin presentation när jag träffar dem (eller pratar med dem för all del). Lite för ofta är det total insiktsbrist. Lite för ofta är det falsk marknadsföring. Lite för ofta sätter fastnar skrattet i halsen.

 
Ingen bild

Psykologen

9 oktober 2008 19:39

Ja. Jag har börjat fundera på frågan om vad som är min "verkliga personlighet". Om jag är verbal och snabbtänkt och kul när jag skriver men hämmad och seg och halvtorr i ett möte, så är ju båda de sidorna mina sanna sidor. Men beroende på vart man möter mig så får man se olika. Då tänker jag kanske att om jag träffar en avspänd skön person så kommer jag att visa alla sidor. Men blir det verkligen så, eller kommer helt enkelt olika sidor att visa sig beroende på vad man gör tillsammans?

I så fall borde det rimligaste vara att lära känna någon i samma miljö som man oftast kommer att spendera tid med dem. Både nätet, krogen och jobbet blir då helt vrickat. Den gamla hederliga middagen, promenaden eller fikat torde vara det säkraste sättet att få se den andres "vanliga" personlighet. Är de därför de oftast känns mest obekväma, för att det där inte finns möjlighet att falla in i rollen vi gillar bäst.

Det borde vara viktigare att hitta någon man klarar av att ha tråkigt tillsammans med än någon man klarar av att ha roligt tillsammans med för det kan man ju alltid ha till en gräns med rätt aktivitet. Iaf tycker jag det är viktigare att kunna vara bekväm i tystnaden med någon är att någon håller låda hela tiden.

Kanske om vi handlar, städar, tvättar och lagar mat tillsammans på första dejten.. haha! Nä, jag vet inte.

Enligt det jag läser nu förvandlas man till den man blir bekräftad som. Då blir den andres attityd avgörande i så fall.

 
Ingen bild

grannen

10 oktober 2008 11:14

"...Men blir det verkligen så, eller kommer helt enkelt olika sidor att visa sig beroende på vad man gör tillsammans?" Så tror jag det är.

Jämför snöbollskrig i skogen en fin vinterdag med en diskussion du och nån klasskompis kanske har över en fika på skolan. Samma kompis, men nog kommer ni visa olika sidor.

 
Ingen bild

Psykologen

10 oktober 2008 12:21

Åh, snöbollskrig i skogen! :)

 
Ingen bild

J

10 oktober 2008 16:34

En trevlig kille från Sandviken hade en lång lista med förslag på saker att göra på första dejten och ingen av dem var fika. Det kunde vara "baka sockerkaka tillsammans" eller "gå på vattengympa" eller "snöbollskrig". Jag gillade hans tankesätt skarpt. Att man måste göra nåt oväntat för att få chansen att lära känna varandra utanför fasaden man lätt bygger upp på en fika.

 
Ingen bild

Psykologen

11 oktober 2008 12:16

Vattengympa! Perfekt! En sån där gympa där ingen kan se om man gör fel och så får man bada. Plus att de andra tjejerna som är där är 50+. Iaf om man går på IKSU spa. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Psykologen - Tisdag 2 jan 21:38


Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Av Psykologen - 19 december 2023 20:27

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Av Psykologen - 18 juni 2016 21:43

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Av Psykologen - 18 juni 2016 21:17

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Av Psykologen - 20 januari 2016 22:20

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29
30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards