Den extra utmaningen i helgen bestod av det faktum att den fruktade kursboken i kunskapssociologi inte fanns att tillgå på hemspråket varpå jag blev tvungen att ta mig an den på engelska. Inte en omöjlig uppgift om än något mer tidskrävande.

Förutom att Berger och Luckmann med sitt tyska påbrå vräker sig i den amerikanska universitetsengelskan och täcker upp sitt bristande ordförråd med alla latinska småfraser de kan klämma ur sig verkar de lida av sexuell förstoppning då det ena illustrerande exemplet är med perverterat än den det andra. Incest hit, ipsi facto dit, bögarmé hit, par excellence dit, orgier hit, a fortiori dit, kärlekstriangel mellan kvinna A man B och den lesbiska kvinnan C hit (hm, varför känns detta exempel bekant..?), ergo sum dit.

Engelska var annars mitt favoritämne i skolan före psykologin och svenskan. I gymnasiet inträffade dock något som presenterade en oväntad utmaning för all följande tid. Tandläkaren som plockade bort min klassiska nörd-tandställning klistrade fast en ståltråd på baksidan av tandraden och skickade mig tillbaka till engeLSK-lektionen. Jag fick äran att läsa högt vilket jag väl inte hade något emot MEN om du föreställer dig följande övning med ett främmande föremål fastklistrat bakom framtänderna kan du säkert tänka dig vad som hände:

Tråden har sedemera trillat bort men klistret sitter kvar. Jag lärde mig dock ganska snart en alternativ teknik så jodå, jag kan säga th utan talfel.

 

psykologen

20 oktober 2008 13:26

Mm, det känns skönt att bli kallad "lilla" för en gångs skull. En aspekt av att vara lång är att man alltid blir betraktad som stor, på fler sätt än det rent fysiska. Man förväntas leva upp till sin längd så att säga. Det har förstås sina fördelar också, men ibland vill man få vara liten. Ibland sneglar jag avundsjukt på de små söta flickorna vars killar faktikst LYFTER UPP dem helt obesvärat. Om en man lyfter mig känner jag mig som en stor hund, du vet en sån som liksom spretar stelt och ser olycklig ut när den blir lyft. Ja.. sidospår..

 

grannen

20 oktober 2008 16:48

Som kattungen dagisbarnen fick tag på i dag. Den såg inte helt lycklig ut...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...