C kommer till databordet med en receptbok som han hittat i sitt rum och frågar om vi inte kan laga maträtten han slagit upp. Jag kikar på bilden och ser att rätten består av nudlar, frysta grönsaker och korv. Med andra ord precis det som vi brukar äta minst en gång i veckan. Bra, ingen större utmaning då. "Ska vi göra den tillsammans?" frågar jag. C ser tveksam ut. "Jag håller på att städa mitt rum", säger han. Vi kommer överens om arbetsdelning. "Du kan titta i den här hur man ska göra", säger C uppmuntrande och spatserar tillbaka till bokhyllan han håller på att organisera.

I köket uppstår en viss problematik eftersom de råvaror jag normalt lever på för ovanlighetens skull inte finns hemma. Nåja, jag får väl improvisera då, tänker jag, en tanke som aldrig tidigare passerat mitt medvetande i sammanhanget. Jag byter sojan mot kalvfond (ja den är ju brun), grönsaksblandningen mot minimorötter och nudlarna mot spagetti. "Vad gott det luktar", säger C som glömt bort sin städning och i stället fördjupar sig i att träna skrivning i en sifferbok.

"Mm, vilken god korv!" säger C vid matbordet. "Vad är det som smakar som saft?" "Hm", funderar jag, "det måste vara senapen, den är söt". "Men usch!" ubrister C, "senap!" Han befinner sig några sekunder i inre konflikt innan han konstaterar att han i alla fall inte gillar sån senap som man tar ur en burk och lägger på en korv. Dvs precis sådan senap vi just äter. "Det är för att den är blandad med olja och soja", säger jag och väljer att bortse från kalvfonden. "Om man blandar olika smaker kan man få en helt ny smak, precis som när man blandar färger". "Hur blandar man guld?" undrar C och jag tänker på Paolo Coelho.

Efter maten tar C med sig receptboken för att visa för grannen. "Vi har ätit nåt vi aldrig har ätit!" meddelar han. I själva verket har vi ätit samma sak som vi ofta äter, ändå har båda våra begreppsvärldar kring mat och smak just genomgått en kognitiv revolution.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...