Ett uppbrott sker, tårar svider och sorg bränner hål i magen. Stora frågor trummar mot ett fönster som inte går att täcka över. Ett fönster utanför vilket livet rusar förbi med berättelser om vad som inte blev, av vad som andra har, av det som kanske aldrig kommer ske. En skiva glas där spegelbilden bara skymtar svagt i mörker, en skugga av ett ansikte fängslat på fel sida, stirrande ut mot friheten från maktlöshetens rum.

Jag tänker mig att det blir värre med åren, att det blir svårare för varje gång, att förlusten klöser djupare och hårdare. Det gör mig lättad att det inte är jag, att det inte är någon jag har älskat, att smärtan inte är min den här gången. Men det gör också mig rädd. Rädd att börja om igen, att väva nya band bara för att se dem repas upp i trådar som slits av en efter en i tysta skrik av vånda. Jag har det ganska bra. Ingen att vänta på i ovisshet, ingen rygg som inte vill tala, ingen tom sida i sängen där någon borde ligga, inga hårda ord i vredesmod, ingen hjärtats kamp med skulden, ingen oro över vad som inte sagts, inga missförstånd, ingen förtvivlan över omöjliga avgrunder. Ingen utsträckt hand som slås undan. Inga bedjande ögon som inte vet var de ska vända sig i stället.

Det enda jag vet är hur det känns när det blir fel. Det räcker nu. Jag har tillräckligt. Ge mig en annan känsla att tro på. Snälla..

 

Grannen

10 november 2008 14:42

Så vackert skrivet och precis som det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...