Nu kan man alltså köpa tjänster till sin hemsida där man erbjuds dagliga mailrapporter angående sina besökares IP-identitet, besöksfrekvens, klockslag för besök, från vilken sida besökaren kommit mm. Dessutom har man möjlighet att blockera enskilda IP-adresser från besök.

Det här tycker jag har gått för långt. Det framstår som sprunget ur ett absurt kontrollbehov av närmast paranoida former. Framför allt vänder jag mig, som tidigare nämnt, mot individuella användarens registrering av IP-adresser. Vari ligger meningen för enskilda individer att övervaka andra människors rörelsevanor?

Själva poängen med exempelvis bloggandet är en önskan efter en publik. Med andra ord bjuder bloggaren in till läsning, men i kombination med en sådan här tjänst görs detta på villkor av ofrivillig övervakning. Hur bekväm skulle du känna dig med att röra dig i samhället, såväl intill privata hem som offentliga mötesplatser, om det överallt satt dolda övervakningskameror som registrerade din personliga information och skickade den till byggnadens innehavare i syfte att ge dem information om vem du är, när du var där och hur ofta du passerar den platsen?

När blev det plötsligt ok att avanonymisera statistik på det här sättet och sälja den fritt? Vad hände med frågan om personlig integritet som förbjuder kameraövervakning och får människor att rasa över FRA-lagen? Är kränkningen enbart förbundet med ett myndighetsutövande? Är det helt ok att även åsiktsregistrera sitt bostadsområde om man gör det i personligt syfte?

Normalt brukar jag hävda att bojkott är ett felriktat vapen som sällan eller aldrig fyller sitt syfte och orsakar mer skada än nytta om det inte kombineras med aktiva åtgärder men i det här fallet väljer jag härmed att ta ställning genom att vägra besöka sidor som använder sig av den här typen av tjänst. Till dig, kära läsare, vill jag försäkra:

Jag är glad att du är här, jag har inget behov att ta reda på vem du är i smyg och jag registrerar inte din identitet.

Den lokala nyhetsstationen gör ett knivskarpt reportage om möjligheten att återvinna mjukplast. De har slagit sina kloka hjärnor ihop och kommit fram till att fråga sopsorterande tanter på återvinningsstationen huruvida de tycker att det är bra att denna möjlighet uppstått. Chockerande nog svarar samtliga tillfrågade ja på detta. Redaktionen låter sig inte luras utan beslutar att problematisera kring frågan:

Men allvarligt talat, hur kul tycker du att det är att skölja ur en filförpackning innan du slänger den?

För att verkligen reda ut begreppen en gång för alla visar den filsköljande sorteringsexperten i tillbörlig neongul uniform vad som kvalificerar som mjukplastförpackning: en förpackning är något som har innehållit något. Så skönt att vi nu fått klarhet i detta. Tack och lov för public infoservice.