DN betygsätter Stockholms hamburgehak och drar sig inte för att uttala klassmarkörer: ”Trots god service och miljöhänsyn andas McDonald’s lite white trash. Det går inte att komma ifrån.”

Nänä, att flippa burgare är inget jobb man kan skryta med, det har vi lärt oss. Det märkliga är dock hur man i vanlig ordning håller det inhemska om ryggen. Trots samma bransch, sämre miljöarbete, sämre råvaruhantering och lägre kvalitetskrav, sämre service och ett högre pris så ger man konkurrenten bättre betyg med motiveringen att man tycker att det smakar lite bättre och är mindre tonåringar som skränar i lokalen och kallar det ”snabbmat med nivå”.

McDonald's symboliserar en värdegrund man inte vill befatta sig med. Det går inte att komma ifrån. Att konkurrenten jobbar med exakt samma värdegrund med tillägget av en centralisering av makten i företaget, men helt enkelt inte varit lika framgångsrika, det spelar ingen roll. Det svenska är lite finare. Om det är svenskt kan det ju inte handla om exploatering av marginaliserad arbetskraft inte. Alla vet väl att Max inte skövlar regnskog, de håller ju till i Sverige för bövelen, här FINNS ingen regnskog. En svensk familjeföretagare som har jobbat upp sig från en korvkiosk på Norrlands tundra till en villa på Lidingö, han anlitar ju i alla fall inte nattstädare från den svarta marknaden. Eller hur var det nu med den saken? Oups, det gjorde han visst ja. Det är så lätt att gömma bort, man tror ju inte det om en riktig svensk. Svenska företag, dem kan man ju lita på. De vill egentligen inte tjäna pengar, de vill bara kramas.