Jag säger då det å lägger därtill att skinnbyxor är det förnämsta. Såsom min mamma brukar säga att hennes föräldrar brukade säga och så lever det vidare. Det är inte varje dag jag lyckas öppna den här sidan över huvud taget. Inte igår. Knappt i förrgår. Idag fungerade det för första gången nu efter 22. Frågan kvarstår: Är det min dator eller är det sidan det är fel på?

Min lägenhet doftar av mangoraja och chai-té. Det öveträffar utan tvekan den vanliga bakgrundsdoften av begagnad kattsand. Hur kommer det sig att katten är ute hela dagen, kommer in och genast efter hemkomsten styr kosan till toaletten? Har hon glömt sitt ursprung? She's no pussy from da hood, this ho, no no. För fin för att vädra murren bland barren. Inte för fin för att vädra kissen i grannskapet däremot kan jag tala om. Kattunge nedkommen v 15. Så kan det gå när inte matte åker till veterinären i tid innan vårsuget sätter in. Det ska bli bättring till nästa säsong, det är ett löfte.

Ett litet inlägg om regler tänkte jag plita ner innan momentet "Fostran och socialisation" startar. Om mina tankegångar ändras så har jag något att jämföra med. För dem som känner igen mig fårn det ökända andra forumet så lär detta klinga bekannt.

Mitt personlighetstest enligt Big 5-modellen avslöjade inte helt otippat en mycket hög grad av samvetsgrannhet. Conscientiousness som det så fint heter på engelska. Jag är icke någon moralens väktare men jag gillar regler och rutiner. De underlättar. Somliga människor är hopplösa regelöverträdare. Finns en regel så måste den brytas, annars verkar de utveckla någon slags kliande utslag. Uppror mot överheten och världens översittarfasoner som styr våra fria tankar och vår kreativitet, skaldar de! Nåja. Jag envisas med att påstå att man kan välja hur man ser på regler. Antingen kan man se dem som hinder som lägger sig tvärs över vägen där man ämnar att gå eller så kan se dem som ett stöd som är placerat längs efter vägen där man går. En ledsång att luta sig emot om då man behöver det. På samma sätt kan man se auktoriteter som övervakare som griper med vitnande fingrar runt ens axlar och tvingar en att gå i en viss riktning, eller så kan man se dem som följeslagare som finns ett steg bakom för att ge en knuff framåt då man själv veknar och tvekar och inte riktigt orkar gå mer. Utan den närvaron hade man kanske gett upp lite för tidigt och klarat lite mindre än vad man egentligen har kapacitet till.

Jag vågar också hävda att ett av de största svek man kan utsätta ett barn för är att knuffa ut det i världen utan stöd och kalla det för frihet.

Det finns ingen frihet utan trygghet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...

Vi pratade här om dagen om förlossningsdepression. Det bara kom upp sådär naturligt som liknande ämnen gör bland psykologer. Skämt åsido, det var nog mer för att vi sett ett avsnitt av Barnmorskorna i East End och en kvinna drabbats av amningspsykos ...