Jag säger då det å lägger därtill att skinnbyxor är det förnämsta. Såsom min mamma brukar säga att hennes föräldrar brukade säga och så lever det vidare. Det är inte varje dag jag lyckas öppna den här sidan över huvud taget. Inte igår. Knappt i förrgår. Idag fungerade det för första gången nu efter 22. Frågan kvarstår: Är det min dator eller är det sidan det är fel på?

Min lägenhet doftar av mangoraja och chai-té. Det öveträffar utan tvekan den vanliga bakgrundsdoften av begagnad kattsand. Hur kommer det sig att katten är ute hela dagen, kommer in och genast efter hemkomsten styr kosan till toaletten? Har hon glömt sitt ursprung? She's no pussy from da hood, this ho, no no. För fin för att vädra murren bland barren. Inte för fin för att vädra kissen i grannskapet däremot kan jag tala om. Kattunge nedkommen v 15. Så kan det gå när inte matte åker till veterinären i tid innan vårsuget sätter in. Det ska bli bättring till nästa säsong, det är ett löfte.

Ett litet inlägg om regler tänkte jag plita ner innan momentet "Fostran och socialisation" startar. Om mina tankegångar ändras så har jag något att jämföra med. För dem som känner igen mig fårn det ökända andra forumet så lär detta klinga bekannt.

Mitt personlighetstest enligt Big 5-modellen avslöjade inte helt otippat en mycket hög grad av samvetsgrannhet. Conscientiousness som det så fint heter på engelska. Jag är icke någon moralens väktare men jag gillar regler och rutiner. De underlättar. Somliga människor är hopplösa regelöverträdare. Finns en regel så måste den brytas, annars verkar de utveckla någon slags kliande utslag. Uppror mot överheten och världens översittarfasoner som styr våra fria tankar och vår kreativitet, skaldar de! Nåja. Jag envisas med att påstå att man kan välja hur man ser på regler. Antingen kan man se dem som hinder som lägger sig tvärs över vägen där man ämnar att gå eller så kan se dem som ett stöd som är placerat längs efter vägen där man går. En ledsång att luta sig emot om då man behöver det. På samma sätt kan man se auktoriteter som övervakare som griper med vitnande fingrar runt ens axlar och tvingar en att gå i en viss riktning, eller så kan man se dem som följeslagare som finns ett steg bakom för att ge en knuff framåt då man själv veknar och tvekar och inte riktigt orkar gå mer. Utan den närvaron hade man kanske gett upp lite för tidigt och klarat lite mindre än vad man egentligen har kapacitet till.

Jag vågar också hävda att ett av de största svek man kan utsätta ett barn för är att knuffa ut det i världen utan stöd och kalla det för frihet.

Det finns ingen frihet utan trygghet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...