Huvaligen i bigen, som ett av mina 6-åriga intervjuoffer uttryckte sig vid tanken på en pojke som leker med dockor. Jag har tagit mig vatten över huvudet i min genusfördjupning av normer och värderingar i förskoleklassen. Dessutom är jag kass på att intervjua barn. Det är en viss skillnad på att hålla anställningsintervjuer för ett jobb på ett snabbmatshak med 100 sökande per plats och att prata med rastlösa småknattar om huruvida pojkar och flickor är likadana och får göra samma saker. Nähe, det menar du inte?! Jag borde förutsett detta med tanke på att mina förberedande intervjuer med mitt eget barn varje gång slutade med att undrade vad jag höll på med. Ja jag säger då det. Lättsamma nöjen och avklädda män efterfrågas, jag känner för att vara stereotyp och.. förflackad (?) ett tag.

(Det sista adjektivet preseteras i samarbete med Synonymer.se)