Direktlänk till inlägg 22 november 2008
Min personliga finkulturella coach, eller min fyr av ljus på det kulturella kapitalets vådliga hav, tipsade mig om det senaste avsnittet av Beckman, Ohlson och Can som fortfarande går utmärkt att titta på på Svt Play. Där sitter fyra herrar i samkväm kring frågeställningen ”Hur pretentiös får man bli?” och programmet är precis lika ljuvligt som kvinnan med fyrstickan antytt. Detta är mitt första möte med författaren Björn Ranelid, en människa som var gång han öppnar munnen lösgör en flod av språklig skönhet som får mig att tappa hakan i häpnad och äkta avundsjuka. Bl a påpekar han följande sanning för oss om konstnärens uppgift:
..”det som gäller historiskt för författare och andra konstnärer, att man i detta sorl och detta larm som pågår i världen kan få flöden att stillna som om de vore ett fruset vatten och så kan man gå över på den isen från stranden jag till stranden du och så är vi plötsligt i vi”..
eller om slutet på kampen med att utveckla sitt eget språk:
..”jag doppar min tumme i svärta och sätter den som en genetisk lilja på en vit äng som ibland kallas bokstilen(?)”..
Aaahh.. gaahh.. Björn! Då ungdomarna ställer sig framför den populärmusikaliska scenen och skriker ut sina djuriska begär ska jag drägla i en pöl på golvet framför fötterna på Björn Ranelid då han åter ämnar begagna offentligheten för att tala och jag ska be om att bli döpt och välsignad i hans stillnade flöde av liv.
Men blä.. det lät lite äckligt. Kletigt. Nåja, min poäng är gjord och begraven. Hälsad vare frälsaren.
(Vadan alla dessa teologiska referenser på senaste tid?)
Haha! Kolla in sidan som den här bilden kommer ifrån ^^
Cynikerns paradis.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
29 | 30 | |||
|