En bloggare har gått i graven. Jag läste honom kanske bara en gång i veckan men känner ändå en slags sorg. Kanske för att jag tyckte att han hade en röst som var unik, ett språk som var som en hybrid av två verkligheter som sällan möts, en släng-dig-i-väggen-humor som fick mig att le varje gång jag läste ett inlägg. Kanske för att han uttryckte en rak öppenhet och en okonstlad värme som är svår att hitta. Kanske för att vi bråkade en gång och han anklagade mig för att inte ha alla chips i påsen innan vi kom fram till att det var ett missförstånd. Kanske för att han symboliserade en länk till den värld jag lämnat bakom mig där jag levde tio år av mitt liv och kämpade för min rätt till stolthet.

Lev väl Spook och sluta inte skriva. Du har en gåva, ta vara på den.

 

stort och smått

17 november 2008 21:07

Jag ler åt din omröstning... Och jag svarade Jag vet inte.
Jag tycker själv att det hade varit trevligt att få fler kommentarer, få reda på vilka som läser min blogg! Men de flesta lämnar aldrig något spår... Lite trist.
Så därför lämnar jag ett litet avtryck efter mig här!

http://agneta.bloggagratis.se

 

spookface

17 november 2008 21:20

ohh... tackar ödmjukast.. visste faktiskt inte att ordbajseriet som av någon putslustig anledning faktiskt roar folk..

men dom orden värmde faktiskt.. vem vet .. jag kanske gör en bejublad comeback i bloggosfären när folk minst anar det.. just nu så befinner jag mej i någon form av "twilight zone" där jag försöker intala mej själv att jag faktiskt duger till någonting.. men som sagt.. blir det ett "återtåg" så kommer du vara den första att få reda på det..
en stor kraM till dej från "ditt spöke"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...