grannen

3 november 2008 09:19

King brukar inte sluta olyckligt faktiskt, det brukar "typ" ordna sig... för de flesta. Men det är sällan någon romantik med.

Vill man ha skräck med romantik får man läsa Dean R. Koontz.

Och så får du lov att berätta vad Mist handlar om... Jag tänker inte se den.

Psykologen

3 november 2008 10:35

Oj där håller jag inte med. Han lemlästar och tar livet av den ena efter den andra av sina huvudkaraktärer precis när man börjat känna för dem.

Flera böcker beskriver varma kärlekshistorier med såväl äldre människor, unga människor och vänskap mellan barn. Men han beskriver kärleken med dess problem svårigheter och konflikter, något som kanske inte kvalificerar under romanticerad (förskönad) kärlek, men är just varför jag gillar det.

Ett äkta King-fan läser inte Koontz.

Och the mist handlar om vad som händer med människor när de stängs in med varandra och är rädda för något yttre hot de inte kan definiera. Samt det finns stora spindlar med som skjuter frätande spindelnät och lägger ägg i kroppar. :)

emma klasskamrat

3 november 2008 14:06

jag måste hålla med! King skriver en hel del om kärlek på olika nivåer och ja, ett äkta king fan läser inte Koontz! (eller läser en och ångrar det bittert... )
förresten; vilken trevlig blog du har psykologen!

grannen

3 november 2008 14:08

Jaha nu surade bloggen och raderade mitt inlägg.

TÄnkte skriva att jag vill nog inte se en film som handlar om stora mördarspindlar.

Och att vi på labbet odlade steklar genom att låta dem lägga ägg i våra söta små bananflugor. Lite läskigt var det allt. Men u slipper jag ju sådant. Typ... om jag inte läser tropikmedicin.

Psykologen

3 november 2008 14:56

Men hej Emma och tack ska du ha! Och jag håller med dig parentensen, jag läste en gång en Koontz i god tro och surade mig sedan hela vägen tillbaka till nästa King.

Men usch, dessa insekters ociviliserade samvaro! Inte konstigt att vi gör skräckfilmer om dem stup i kvarten! :)