NE (2009):

familj, i de flesta kulturer basen för den samhälleliga organisationen. Den är grundad på en kombination av äktenskap och blodsförvantskap mellan familjemedlemmarna

Systemteoretisk definition: 

ett antal människor som har relationer till varandra under en tid, på ett sätt som gör att ömsesidiga lojaliteter, beroende och funktionsuppdelning uppstår

Det var någon som sa att NE behöver uppdateras...

Så var det Bernard Shaw som redan i slutet på 1800-talet konstaterade att: Oberoende är en medelklassfördom.

Slutligen som svar till den(m) som undrar vad vi skulle läsa:

Virginia Satir ja och så Minuchin, Haley, Boszormenyi-Nagy, Anderson x 3, White/Epson, Furman/I-K Berg, Seikkula och Cecchin.

Vandrande genom skogarna i landet mellan bergen ville jag fråga min prins till råds. Jag ville åter se om han var med mig. Men ur min öppna mun kom inga ljud och min talande tunga förblev stum.

”Inga tu förblir tillsammans i landet mellan bergen, flicka.”

En röst! Men vem talade där ord inte får finnas? Det var oraklets röst jag hört men bakom mig fanns ingen gammal kvinna och inte heller någon prins. Ingen röst hördes mellan träden. Det var i mina tankar som hon fanns.

”Ensam förblir den som stannar i landet mellan bergen och aldrig mer skall den som dröjer njuta en fröjd utan smärta”, sa rösten.

”Undan, låt mig vara!”, ville jag ropa men mina skrik lämnade mig endast som luft. Jag sprang med klappande hjärta, irrade mellan stammar breda som hus och hus smala som träd. Jag sprang från mig själv och mötte min egna spår i mossan. Ve detta kusliga, snurriga land!

I fem dagar och fem nätter var jag vilse i skogen. En natt mötte jag en flicka som satt lutad mot ett träd. Hon mötte min jagade blick med ett sällsamt leende. Rankor av blad växte runt hennes kropp som om hon suttit där länge. Jag ville fråga vad hon väntade på men visste att det inte tjänade något till. Hennes ögon bar den plågade lyckans hemlighet, den som så många människor här delar och därför inte behöver tala om. Då jag lämnade henne vände hon kinden mot trädets bark, slöt ögonen och återvände till sin eviga dröm. Jag sökte vidare efter bekanta stigar med den väntande flickans tragiska öde begravt i mitt minne. Jag gick tills jag på den sjätte dagen stod en en glänta fylld av ljus vid den sötaste av stugor. Där väntade min prins, oberörd, som att ingenting passerat. Jag ville fråga vart han varit men kände redan svaret, såsom som många här gör och därför inte behöver fråga om. Han räckte mig åter sina händer och utan att kunna tala gick vi in att vila, att mötas i ännu en dag av tystnad.

I landet mellan bergen har de älskande inga symboler men vilka de kan befästa sin kärlek och ingenting förkunnas inför församling och Gud. Där lever de lidelsefulla på tro, på hopp och tillit. De lever utan tid i Nu. Ja, i sanning är det en plats där de kan mötas för alltid, men aldrig en plats där de kan stanna kvar.

Älskade, jag lider!

Kroppen ropar,

svara mig,

ge mig min styrka åter.

Jag förmår inte finna den,

den sviker mig.

Älskade, det svider!

Huden glöder,

svalka mig,

lugna den eld du tänt i mig

Jag förmår inte kväva den,

den bränner mig

Älskade, jag kvider!

Hjärtat skälver,

skona mig,

lindra den kraft som drar i mig

Jag förmår inte betvinga den,

den kräver mig

Älskade, jag lider!

Hungern river,

mätta mig,

fyll den saknad du lämnat mig.

Jag förmår inte förneka den,

den äger mig.

Älskade, berätta för mig!

Se hur dina ord förgör mig,

hejda dig min kära, hör mig,

fall i tystnad och berör mig.

Du ändrade tidens lagar den dag du kom, du vände min natt till dag och lade mitt ljus i mörker. Du ändrade årets dagar när du kom, du värmde min vinter i sommarsol och fyllde min vår med fruktan inför en blomstrande årstid sluten i is. Du ändrade livets laster när du kom, du lyfte min sorg till berusande lycka och du gömde min lycka i smärtsamma kval. Du ändrade mitt ödes frågor när du kom, du gav mig alla svar jag sökt i år av saknad och av de svar jag trodde att jag ägde finns ingenting längre kvar. Allt blev förändrat när du kom och aldrig mer blir det detsamma.

Man ska aldrig säga aldrig, sa Hyldenton.

(I själva verket sa Hyldenton: Det är mycket möjligt..)(Hyldenton bodde på Eka, ett gods i närheten av min mammas barndomsbostad.)

Som sprungen ur en sinad källa som plötsligt fått liv har jag fått för mig att göra ett andra försök att lära mig spela gitarr. Jag gick en kurs för 10 år sedan på ABF som jag fick hoppa av då jag fick skiftanställning på McDonalds och skulle missa var tredje träff. När min första 'långa' relation tog slut snodde jag helt sonika gitarren från mitt ex. Jag skänkte sedemera av någon outgrundlig anledning min densamma till R som redan hade två andra gitarrer och dessutom nyligen införskaffade en tredje. Nåväl.. nu är den tillbaka i sällskap med sitt fodral och sina två "Jag och min gitarr"-böcker. Med lite extra handledning från www.justinguitar.com är jag nu hoppfullt på g mot nya kreativa grepp!

Nu är jag såväl perfektionist som otålig vilket gör att jag blir extremt frustrerad då musklerna i handen inte tränas upp lika snabbt som cerebellum. Mina världberömda (?) naglar har fått sätta livet till, fingertoppar svider och handleden protesterar men dessa skall betvingas inom kort. "Träna åtminstone fem minuter per dag, säger Justin. Fem minuter?! Vad är det för strunt? Mjäkattityd.

En viss utmaning verkar ligga i kvaliteten på själva gitarren som tappar stämningen på nylonsträngarna var 30:e minut. Jag får helt enkelt lägga in en önskan inför någon kommade födelsedag om en ny och fräsch gitarr. As if that's gonna happen.. Nåja, jag kan ju önska av mig själv om inte annat.

Mitt skrivande kan framöver bli lidande då det nu kunkurrerar med ett annat intresse. Men frukta icke, i lidelsefulla! Hjärtats bekymmer kräver alltid sitt och snart börjar familjeterapikursen.

Jag är vän (obs, adjektiv), min son är hård:

Påminner mig om något..

Moder Svea är på besök i norra landet, den här gången med maken i släptåg, för att fira 70 år med den förlorade dottern. Plötsligt är jag gäst i mitt eget hus och det säkraste är att hålla sig undan mellan måltiderna. Medhavda sägnkläder tar över tillgängliga sovplatser, saker och ting byter plats i skåpen, doften av kanelbullar sprider sig på morgonkvisten då moderskapet inte kunna sova utan klivit upp kl 0630 och satt en deg. Vid kollektiv besök på Ica Maxi förvandlas matriarken till en målsökande matrobot. Hon drar ihop ögonbrynen, skjuter fram huvudet och kavar sig bestämt fram mellan grönsaker och frysdiskar.

-"Säkrast att inte störa henne, då förlorar hon totalt fattningen", varnar maken med glimten i ögat.

-"Vad?!" dundrar moderskeppet då hon marscherar förbi på väg mot charken.

-"Kanske en fläskfilé?" föreslår maken.

-"Tyst!" svarar modern och hugger en fläskfilé i djup koncentration.

Vid slutstationen funderar moderkakan på vilken tidning maken kan tänkas önska och slänger ett öga på kvällrubrikerna. Så dog Caroline, berättar Aftonbladet.

-"Är Carola död?! Men så skönt, då är det äntligen över..", utbrister mammuten med ett stänk av äkta glädje då hon i alla år hyst ett bittert förakt för Carola Häggkvist, innan hon konstaterar att löpsedeln handlar om en annan stackars kvinna.