C läser på: 

(Creative Conversations - skapande samtal om familjeterapi)

Tystnaden hängde i luften:

(eller Silentio! som mamma skulle sagt)

Jag vill inte

Jag vill inte

Jag vill inte

Jag vill inte

Jag vill inte

Jag vill inte

Jag vill inte

Jag vill klara mig själv.

Jag vill inte klara mig själv.

Emotionell coping:

Täckt av lera fann jag dig. En mjuk form knappt skönjbar men gäckande bekant. En gömd kontur som väckte mina händer ur slumrande vila, som lockade mina fingrar till sig i lekfull nyfikenhet. Vem är du som skymtar där under? Varma fingertoppar smekte kall lera från din kind, blottade din hud och rörde din mun. Runda naglar sökte konturerna av ditt ögonbryn, öppnade din blick. Se på mig, du som skymtar där under! Mjuka handflator strök dina tinningar, lyfte ditt ansikte mot ljuset. Ömmande knogar frilade din hals, lät den möta luften, kände dig andas. Vad har du att säga mig, du som skymtar där under? Ivriga händer klädde av dig, hettande fingrar smälte lager efter lager, grävde, krävde, bad om mer. Vördnadsfulla armar omfamnade dig avtäckt, höll din pånyttfödda kropp. Längtande kyssar avslöjade dig, viskande läppar värmde dig med ord. Kom till mig, du som lever där under. Behåll mig, du som vänt åter från där under.

Uncovered

Covered in clay, I found you. A soft shape barely discernible but elusively familiar. A hidden contour that woke my hands from dormant rest, that attracted my fingers in playful curiosity. Who are you, you who are hiding underneath? Warm fingertips wiped cold mud from your cheek, bared your skin and touched your mouth. Round nails searched the outline of your eyebrow, opened your eye. Look at me, you who are hiding underneath! Soft palms brushed your temples, raised your face into the light. Sore knuckles exposed your neck, let it meet the air, felt your breathing. What do you have to tell me, you who are hiding underneath? Eager hands disrobed you, hot fingers melted layer after layer, digging, wanting, urging for more. Reverent arms embraced you uncovered, held your reborn body. Longing kisses revealed you, whispering lips warmed you with words. Come to me, you who live underneath. Keep me, you who have returned from underneath.

Om du skulle vandra in i ordet oberoende, vad skulle du se?

-Tom Andersen

De är onekligen lite flumilummiga de här familjeterapeuterna, men det gillar ju jag. Tom Anderssen pratar om vikten av att inte låta sig hämmas av det dualistiska tänkandet och ser kunskap som en cirkulär process mellan rationalitet, praktik, relationer och kropp. (Han tycker att samtal är kroppsligt, orden är en kroppslig produkt då de pressas fram ur kroppen med hjälp av andningen (flumilumilum).) Det mänskliga centrumet finns i samtalet, inte i människan, säger han. Vi blir vad vi är genom det sätt vi uttrycker oss och vi har olika själv beroende på vem vi relaterar till.

Han säger också något annat jag finner intressant: Den professionelle lyssnaren bör vara försiktig med att avbryta. Här syftar han på att avbryta tystnaden. Pauser är ofta en kreativ förelöpare till nästa formulering, en förutsättning för det inre samtalet som ger mig bättre möjligheter att bättre beskriva det jag vill förmedla. En person letar sig fram till de rätta orden om hon inte blir avbruten, menar han.

Förändring kan aldrig styras utifrån säger 2:a ordningens cybernetik, bara inifrån. Här undrar jag om Andersen ändå inte menar mellan, med tanke på sam-talet, men det få vi väl diskutera.

Det här fotot heter "för oberoende".

Jamen nu jädrar har jag knäckt det rackarns kakreceptet. Sjätte gången gillt, som man brukar säga. Jag följde grannens råd och drog upp ugnen 50 grader samt följde mitt eget råd och öste i lite 1,5 dl extra mjöl. Dock är det ju märkligt hur två plåtar inte kan bli likadana. Den andra blev lite småbränd. Antingen drar sig ugnen och blir lite varmare andra gången eller så hade det något att göra med att jag satt och försökte lära mig de för mig nya ackorden Dm7, G7, E7 och A7/Ciss (sistnämna enklast), klura ut hur tusan det var sticket lät i den låten och vad det egentligen innebär att ha någon i basen. Ursäkta, någoT i basen. Apropå t (d?) blev jag något förvirrad över ackordet "Dmt/G" innan jag kom fram till att det nog var ett tryckfel (eller?!) . 

Annars är jag ganska nöjd över att jag skaffat kursboken på svenska då jag gissar att de flesta läser den på engelska. Något ska jag ha för Berger & Luckmann-plågan då resten av klassen dessutom är på rosa fest. 

Nej jag kan inte posta det här inlägget utan lite feministisk klagolåt också. Jag hittade av en slump (säääkert) en bok i erotisk praktik (snusk) i min bokhylla bredvid min säng (lägligt). Då jag bläddrade lite förstrött (eller hur) och tittade på bilderna tagna genom ett lite skimrande filter med precis lagom dolda könsorgan (tantsnusk) kom jag först förbi en anatomiskt feltryck (med värre konsekvenser än ett Dmt-ackord kan jag lova). Alla mindre vetande män som genom åren förlitat sig på denna bok lever i villfarelsen att klitoris sitter i.. här hade jag ju glatt mig åt ett latinskt begrepp.. ett ögonblick.. vestibulum vaginae (fjuh nära ögat). Inte nog med detta. Vad skådar mitt kritiska öga om inte följande skrattretande tabell:

Allvarligt.. När är boken skriven? På 60-talet? Nä. 1991. Jag behöver egentligen inte tillägga följande citat men gör det ändå: "Kvinnor tycker om mäns kroppar för att de står för vissa saker, t ex beskydd, makt och tröst, inte för att de är sexobjekt." Följande varslar om att boken trots allt passerat 60-talet: "Män sätter större värde på erotisk förfarenhet än på att kvinnor är skickliga i hushållet." Men man kan ju undra när det också anges att "det finns inga bevis för att gentlemän föredrar blondiner". Som tur är kan ju den vetgirige åtminstone få lära sig att "de flesta kvinnor inte uppnår orgasm enbart genom upprepade stötar".

Jösses.. detta är alltså vad jag lade mina peningar på under bokrean i slutet av tonåren.

Tur att det finns moderna varianter.... :

How to be a perfect girlfriend

Alltså jag vet att jag själv brukar klaga på folk som inte nöjer sig med att göra sådana här test (Facebook-quiz mm) utan envisas med att plåga världen med att publicera dem på olika ställen men... det här var för roligt för att ignorera och inte bryta isär:

"Romanticists" are sensitive, warm, creative, clever and...of course romantic. They feel unique and they want to be seen as 'different'.

S:  "Men.. jag vill veta hur jag är annorlunda, kan du säga vad som SKILJER mig från.., jag förstår inte hur jag är annorlunda, hur är jag ANNORLUNDA?!" etc etc.

They are very intuitive and introverted;

S: "Alltid detta paradigm av rationalitet som förnekar den inneboende kraften och kompetensen hos intuition och emotion. Jag blir förbannad!"

sometimes they're sad and melancholic.

Se resten av bloggen. (Före den dag jag upptäcklte Rilke var min favoritdikt "Till Smärtan" av Dan Andersson)

They need affection: people need to listen to them, to understand how they feel

(Oh, revolutionerande tanke!)(Obs, ironi)

Romanticists are also very idealistic.

Riddaren, Alfahannen, Gud, Prinsen - bara ett litet urval av hur jag väljer att namnge musorna för mitt hjärtas lidelse.

Relationships are the center of your life. 

Ja.. vad skulle det annars vara..?

Det var väl idealiserande i relationer det förra handlade om..?

Though they are difficult.

"Om det är lätt så är det rätt"- nej du den gubben går inte in i det här stallet. Istället citerar jag min favortipoet: "The fact that a thing is difficult must be one more reason for our doing it".

You tend to attract and reject. If you hesitate on friendship, you resign. It's difficult for friends or lovers to find out how to handle you.

"Det är som svårt att veta var man har dig."

"Du är svår att lära känna, man får kämpa länge."

"Blev du inte glad eller.. vad tyckte du egentligen?"

Jaja jo.

In relationships you can end the affair because of the smallest problem or fear to be rejected.

Nänänä, här får jag lägga in ett veto. Så är det inte. Det är snarare ett jädra ältande och malande innan det ges upp.

(Ok.. under natten har jag insett att jag nog får krypa till korset och inse att det här delvis är sant, iaf så länge relationen ännu befinner sig i inledande faser.)

FIXATION: melancholy

Ja, jag vet.. denna bitterljuva smärta, detta sökande efter ensamhetens väktare..

VICE: jealousy/envy

"Bristande tillit" skriver vi gärna om det till på psykologspråk.

VIRTUE: equanimity

Jämnmod. I sanning min dygd. Driver ibland människor till vansinne. Men de har ännu inte upplevt min intensiva sida.

PROFESSIONS: musician, writer, artist, actor, ... 

Smicker smicker. Men jag vet inte om jag är tillräckligt annorlunda. Den kreativa världen bebos av sådana fantastiska genier och det plååågar mig att inte vara en del av deras makalösa gemenskap. Ve!