Man ska aldrig säga aldrig, sa Hyldenton.

(I själva verket sa Hyldenton: Det är mycket möjligt..)(Hyldenton bodde på Eka, ett gods i närheten av min mammas barndomsbostad.)

Som sprungen ur en sinad källa som plötsligt fått liv har jag fått för mig att göra ett andra försök att lära mig spela gitarr. Jag gick en kurs för 10 år sedan på ABF som jag fick hoppa av då jag fick skiftanställning på McDonalds och skulle missa var tredje träff. När min första 'långa' relation tog slut snodde jag helt sonika gitarren från mitt ex. Jag skänkte sedemera av någon outgrundlig anledning min densamma till R som redan hade två andra gitarrer och dessutom nyligen införskaffade en tredje. Nåväl.. nu är den tillbaka i sällskap med sitt fodral och sina två "Jag och min gitarr"-böcker. Med lite extra handledning från www.justinguitar.com är jag nu hoppfullt på g mot nya kreativa grepp!

Nu är jag såväl perfektionist som otålig vilket gör att jag blir extremt frustrerad då musklerna i handen inte tränas upp lika snabbt som cerebellum. Mina världberömda (?) naglar har fått sätta livet till, fingertoppar svider och handleden protesterar men dessa skall betvingas inom kort. "Träna åtminstone fem minuter per dag, säger Justin. Fem minuter?! Vad är det för strunt? Mjäkattityd.

En viss utmaning verkar ligga i kvaliteten på själva gitarren som tappar stämningen på nylonsträngarna var 30:e minut. Jag får helt enkelt lägga in en önskan inför någon kommade födelsedag om en ny och fräsch gitarr. As if that's gonna happen.. Nåja, jag kan ju önska av mig själv om inte annat.

Mitt skrivande kan framöver bli lidande då det nu kunkurrerar med ett annat intresse. Men frukta icke, i lidelsefulla! Hjärtats bekymmer kräver alltid sitt och snart börjar familjeterapikursen.

 

Sarah

4 maj 2009 16:19

Börja med att byta strängar kanske?

 

Bek

4 maj 2009 18:49

Gitarren håller inte stämningen = nya strängar (el. möjligen för löst lindade) el. slappa stämskruvar. Prova att dra lite i dem, stäm igen, dra lite osv. Om den ändå fortsätter tappa stämningen är det nog stämskruvarna.

Familjeterapi - kommer ni att läsa Virginia Satir (och NLP)?

 

Psykologen

4 maj 2009 20:35

Jag drog åt skruvarna med en skruvmejsel och nu verkar det funka bättre.

Vad vi läser vete sjutton. Vi har bara en bok; Berglund & Abrahamsson.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...