En gång i tiden skrev jag om krogturer och könsroller med en diskussion om jämställdhet som följd som var ett av mina allra första försök. Här kommer ett nytt försök att svara på frågan om varför tjejer fortfarande inte tar initativet på krogen (vilket forskaren i den refererade studien inte lade fram någon åsikt kring eller hur det nu var), med lite annan substans i bagaget:
Fanny Ambjörnsson skriver om hur just initiativet bär en avgörande roll för hur tjejer blir betraktade och värderade på den heterosexuella begärsmarknaden. Att ta initiativ med det motsatta könet innebär risken att antingen bli betraktad som lösaktig eller att bli betraktad som oattraktiv eftersom hon inte är den som blir närmad. Att ta initiativ innebär alltså dubbla risker att bli placerad i fel sorts kvinnlighet. Endast en ”lagom” kvinnlig tjej kommer att uppfattas som attraktiv och åtråvärd för en relation (dvs önskvärd för mer än bara sex eller vänskap). Det här är den socialisation som kvinnor bär med sig ut på krogen i en tid av idealiserad jämställdhet.
Beteendet på krogen handlar i så fall mer om statuspostion, heterosexuell så väl som homosocial, än om chansen till lyckad raggning. Marknadsvärdet på den heterosexuella marknaden måste alltid bevakas. Även om enskilda män hävdar att de skulle uppskatta kontakten har historien och socialisationen lärt kvinnor att män generellt och andra kvinnor definitivt, inte uppskattar den initiativtagande kvinnan.
En iakttagelse jag själv funderat på är då jag på en dejtingsajt ställde frågan ”Vad är viktigast för dig, att välja eller bli vald?”. Det är en fråga som förstås inte har något rätt eller enkelt svar. Alla män (ett 30-tal) som svarade på frågan svarade med något enskilt undantag att det är viktigare att få välja. Några få gav tillägget att det visserligen skulle vara trevligt att bli vald eller att man blir gladare då. I diskussioner kring frågan var också de flesta överens om att makt är viktigare än bekräftelse och flera använde sig av ordet ”självklart” om detta och ifrågasatte starkt att någon kunde hävda annorlunda. Det skulle varken vara rimligt eller logiskt. Några drog den diplomatiska vägen och menade att bästa är om båda väljer varandra. Det intressanta för mig var hur de diskuterade kring frågan, inte hur de svarat på den.
Jag skulle kunna dra en feministisk slutsats och mena att män genom sin maktposition i samhället har privilegiet att hävda den självklara fördelen med att vara den som väljer medan statuskomponenten för kvinnan ligger i att vara så attraktiv att hon blir utvald av ”rätt” man och inte förefaller för aktiv för sitt eget bästa. I båda fallen handlar det om att få det man vill ha så man kan inte hävda att någon har exklusiv rätt till valet i sig, men det ska utföras på olika sätt för kvinnor och män för att säkra den sociala positionen. Dvs normen för kvinnan är att vara passiv och utvald. Normen för mannen är att vara aktiv och utvald.
Det som ofta får mig att irriterat lämna de här diskussionerna är en föreställning hos mannen i fråga att samhället visst är jämställt och en inställning att kvinnor inte ”använder sin jämställdhet” på rätt sätt, som om jämställdhet vore ett kvinnoproblem. Jämställdhet är förstås inte ett faktum när den finns på en rättighetsnivå eller ens en praktisk nivå, den är inte ett faktum förrän den befinner sig på en normativ nivå.
Missvivi
7 december 2008 16:38
Gillade ditt inlägg speciellt ditt sista stycke! Håller med till fullo .. Just vad det gäller raggning på krogen ..har jobbat i krogbranchen och haft förmånen att till viss del följa detta ur en realtivt objektiv synvinkel, jag tror att själva jakten väger tungt i denna debatt... Genrellt: män gillar att jaga och kvinnor att bli jagade. Om mannen får sitt byta till sig tappar han fotfästet, blir osäker hon han helt plötsligt verkligen vill gå vidare, rollerna känns om bytta bnär kvinnan kommer fram och ha undrar om det nu är han som är bytet... En liten synvinkel bara ... :)
http://www.missvivis.bloggagratis.se
Bek
7 december 2008 19:03
Jag hör ofta tjejer säga att de inte tar initiativet eftersom män skulle bli så provocerade då.
Själv delar jag inte alls den uppfattningen, och det gör praktiskt taget ingen man jag känner heller. Så vilka män talar vi om? Är det ens relevant att tala om "män" som grupp i detta?
Jag håller med om att vi inte lever i ett jämställt samhälle, och att de som befinner sig i maktposition oftast är män.
Men det går inte automatiskt att översätta ekonomiska resurser, yrkespositioner, fysisk styrka etc. till situationen med vem som väljer på krogen. Fråga männen, särskilt de som inte tillhör de kaxigaste "raggarna", vilka de upplever har makten i den situationen. De flesta skulle instämma i att det är tjejerna som väljer (och att det sedan finns våldtäktsmän etc. som använder sin fysiska styrka för att skaffa sig makt är en annan sak).
Vad gäller att kvinnor måste göra sig attraktiva för att bli valda, så är det precis likadant för männen.
Frågesvaren på dejtingsajten säger inte att männen faktiskt är de som väljer, bara att de vill kunna välja. Med tanke på att det är minst fyra gånger så många män som kvinnor på dejtingsajterna, och många av kvinnorna därmed inte ens svarar på mail de får, visar väl ganska tydligt vilka det är som väljer.
Förresten, vad svarade kvinnorna på frågan?
Psykologen
7 december 2008 20:18
Nu talar jag som sagt om underliggande normsystem och inte den individuella upplevelsen, den ifrågasätter jag inte.
Sen är det väl inte speciellt många kvinnor som skulle säga till dig att "Nej jag går inte fram till män på krogen eftersom jag är socialiserad till den hegemonsika femininiteten som inte tillåter den typen av handling och jag måste bevisa för mig själv att jag är tillräckligt snygg genom att vänta på att en man kommer fram till mig vilket inte får vara vilken jäppe som helst utan rätt man för om han är för ful eller klumpig eller har fel jobb så rasar mitt värde på begärsmarknaden". Och naturligtvis hjälper kvinnor själva till att återskapa de normer som gäller och hålla efter varandra. Ingen är friställd normsystem. Bryter man mot ett är man fast i ett annat.
Inte heller påstod jag att det varken är män eller kvinnor som väljer eller att det finns ett svar på den frågan som är antingen de ena eller de andra utan att skillnaden ligger i hur "valet" förväntas gå till och vilket som ger mer status för vem och därmed vad respektive helst skulle skylta med. De skillda normerna för detta illustreras t ex på krogen. Pratar vi emotioner så tror jag att alla människor både vill bli utvalda och vara fria att välja.
Kvinnor brukar inte kontakta mig på dejtingsajter, men du kanske vill ställa frågan själv och se vad som händer? Eller läs studien för att få veta vad gymnasietjejerna svarat om jag inte redogjort för det tillräckligt tydligt ovan.
Psykologen
7 december 2008 22:32
Lite nätdejtingsiffror: På spraydate är 52% män, på mötesplatsen är 53% män, på parship är 49% män.
Enligt match.com är 17% av deras svenska medlemmar posivit inställda till att ta första steget.
Enligt en öppen omröstning på mötesplatsen där 1649 personer svarat är en snygg bild den viktigaste faktorn i en presentation. En svag majoritet är män.
20% tycker att den andra personens jobb är viktigt, en majoritet är kvinnor. Av 4300 svarande tycker en överväldigande stor del av killarna att sjuksköterska är det bästa yrket för en kvinna de vill träffa och kvinnorna svarar främst brandman strax efter lika delar egen företagare, polis och byggnadsarbetare.
På frågan "vad är bäst, att bjuda ut någon på en dejt eller bli utbjuden?" svarar 3364 personer.
Drygt 90% av kvinnorna och lite mer än 50% av männen svarar att de hellre blir utbjudna.
21% av 4745 personer tycker inte att homosexuella ska få vara med på Mötesplatsen utan hålla sig till sina egna sidor (!).
Bek
8 december 2008 07:21
Var kommer de uppgifterna ifrån? Sajterna själva? För det ligger förstås i deras intresse att framstå som om det finns lika många kvinnor som män ute, eftersom de annars skulle förlora kunder.
Jag har nämligen flera gånger gjort provsökningar på flera olika sajter (bl.a. de du nämner), och varenda gång får jag MINST tre gånger så många träffar på män som på kvinnor - oavsett om jag söker folk som är registrerade, on-line, eller varit on-line den senaste veckan/månaden. Samma erfarenhet har praktiskt taget alla jag pratat med som någonsin provat en dejtsajt. Men kolla själv!
Bek
8 december 2008 07:32
Gjorde just en sökning på Spraydate: kvinnor åldern 20-50 och män åldern 20-50.
Kvinnor: ca 2800 sidor med medlemmar.
Män: Drygt 4500 sidor.
On-line senaste veckan: kvinnor 1100, män 1800.
Gruppen 25-45, on-line senaste månaden:
kvinnor 1200, män 2200.
På Match.com går det inte att göra en sådan utvärderande sökning, eftersom man kan få upp max 34 sidor sökresultat, oavsett hur många som finns. Sajten använder f.ö flera olika trick för att mörka hur många som faktiskt använder sajten.
Mötesplatsen: 29 sidor resp. 39 sidor.
Men det här är alltså om man räknar alla som överhuvudtaget finns registrerade. Sökningar på vilka som faktiskt är on-line vid söktillfället ger (alltid!) betydligt högre träfftal på män än på kvinnor.
Bek
8 december 2008 07:34
Alldeles nyss på Spraydate var det t.ex drygt 100 tjejer ålder 25-45 on-line, mot 255 killar i samma ålder.
Bek
8 december 2008 07:36
...och ännu ett litet tillägg:
söker man på norra delen av Sverige får man ännu större snedfördelning; 3-4 ggr så många män som kvinnor, oavsett ålder eller aktivitet.
Psykologen
8 december 2008 09:02
Så vad är din poäng? Att eftersom män är i aktiv majoritet så ger det kvinnorna makten att välja vem som helst eftersom män inte har några krav utan tar vad som helst? Och dessa män skulle då svara på alla meddelanden de får till alla kvinnor? Det kan inte vara så att de som får flest svar på varje sida tillhör de populäraste i sin grupp? Och det faktum att män tar flest kontakter (vilket jag också är övertygad om är fallet) är ju just ett exempel på det jag hela tiden har hävdat, dvs att traditionella normsystem styr för båda grupper.
Man kan inte blanda ihop en strukturell nivå med ett individuellt argument. När man säger att ngt sker på mäns villkor och talar om ett strukturellt fenomen syftar man INTE på den enskilde mannen utan på män som kollektiv i en historisk kontext. De normer som gäller kan sägas existera på mäns villkor eftersom de skapats i ett samhälle där män befunnit sig i maktposition under en längre tid. Villkoren vad gäller uppvaktning har varit funktionella i en tid då kvinnor inte hade rätt att ifrågasätta dem eller hade möjlighet att neka tillträde till den man som bad om hennes hand. Han var hennes enda väg ut ur familjehemmet. Inte heller kan man säga att det här gynnade samtliga män utan de män som hade resurser att försörja en kvinna. Kvinnor själva hade inga resurser alls.
Idag får kvinnor allt större möjlighet att styra över sina egna val vilket gör de gamla normsystemen alltmer handikappande men normsystem är sega att förändra och fortfarande reproduceras de av BÅDE kvinnor och män. Jag tycker det är en självklarhet att kvinnor ska kunna göra sina val på sina villkor och inte någon annans. Att jämställdheten inte ligger på en normativ nivå tycker jag illustreras bl a av just den här inställningen att det skulle vara kvinnans valmöjlighet som är problemet och inte den struktur som hindrar kvinnor OCH män från att möta varandra på alternativa sätt. Den patrialkala normen lägger käppar i hjulet även för män då de längre inte sitter på monopol till makt över kvinnans kropp. Men det är knappast mäns goda vilja som gett kvinnan sin frihet att faktiskt agera som ett subjekt och inte heller ska det vara mäns goda vilja som avgör hur hon får bete sig på krogen. En kvinna ska inte behöva ta kontakt med någon om hon inte vill det och hons ska inte behöva säga ja till någon om hon inte vill det. Om hon vill ta kontakt ska hon få göra det utan att stigmatiseras och bli illa bemött. Detsamma ska också gälla för en man. Han ska inte heller behöva ta kontakt med någon om han inte vill det eller säga ja till någon om han inte vill det. Tar han kontakt med någon ska han kunna göra det utan att stigmatiseras eller bli illa bemött. Det är helt vansinnigt att påstå att varken den ena eller den andra har rätt att diktera villkoren för hur den andra ska bete sig. Ett sådant resonemang har ingenting med jämställdhet att göra.
Bek
8 december 2008 16:10
Ett påstående om strukturer måste ha grund i empiri. Om det hade varit en jämn könsfördelning på dejtsajterna så hade man kanske kunnat söka förklaringen till skillnad i aktivitet/passivitet med könsnormer. Men de procentsatser du presenterade stämmer ju inte. En kvinna som går ut på en dejtsajt har betydligt större chans att få kontakt med någon än en man har, även om hon är helt passiv. Jag tror inte att kvinnornas passivitet på dejtsajterna har att göra med gamla könsnormer eller strukturellt kvinnoförtryck, utan helt enkelt att kvinnorna är betydligt färre; varje enskild man har minst två andra män att konkurrera med om kvinnornas uppmärksamhet, medan den enskilda kvinnan rent kvantitativt inte har någon konkurrens alls.
Samma fenomen fast omvänt kan man ju se på många danstillställningar, där kvinnorna är i majoritet; männen behöver aldrig bjuda upp, utan blir hela tiden uppbjudna. Vad hände nu med könsnormerna? Om teorin om stämde eller åtminstone var mest relevant, skulle det väl vara männen som bjöd upp även där?
Jag tror inte att man avstår från att ta initiativ för att man är man eller kvinna, utan för att man är blyg, bekväm eller ointresserad. Om det hela tiden är folk som skriver/tilltalar en så behöver man ju inte göra något.
Min poäng är att "kollektivet" i de fallen vi diskuterade - dejtsajter, krogen - inte så enkelt låter sig göras efter kön. Analysen efter "män" och "kvinnor" kanske till och med skymmer sikten för andra, mer avgörande faktorer för hur samspelet ser ut.
Psykologen
8 december 2008 23:21
Då förblir vi icke överens i frågan.
(Siffrorna kommer i mitt fall från sajternas informationssidor.)
Jag knyter ihop min tråd genom att referera till Fanny Ambjörnsson en gång till:
"Denna likhet [förnekelse av könsstrukturer] bygger på en idé om individuell särart [dvs att det är som det är pga av individeulla egenskaper] som fungerar som en psykologisk strategi för att uppfatta den egna personen som fri och obegränsad och på så vis uppleva sin livssituation som mindre smärtsam. Vem som uppfattas som just fri och obegränsad är dock en fråga om tolkningsföreträde och förutsätter att vissa ordningar tas för givna som självklara och naturliga."
Tro't om du vill. :)
ak
9 december 2008 18:21
Även om det på den dejtingsajten råkar vara majoritet av män och därför hårdare konkurrens för dessa att hitta en partner betyder inte det att det sammanhanget är representativt för hur det ser ut i samhället i övrigt. Ta ex. universitetvärlden, även om det börjar jämnas ut mellan kvinnor och män är det en majoritet av kvinnor som studerar på högskolan. På de flesta studentkrogar är det en majoritet av kvinnor. Som inte vill visa sig desperata inför männen utan väljer att vara passiva. Det är inget att ifrågasätta utan det bara är så. Skälet är just att kvinnan alltid varit beroende av mannen och för att hitta en "god man" har kvinnan förpassats till att vara den jagade. Även om kvinnan varit i desperat behov av en man är det inget som har visats tydligt inför mannen utan mer subtilt. Vilket är fallet även idag, en kvinna vill inte verka desperat vilket skulle skrämma iväg mannen utan väljer istället att inte ta första steget.
Psykologen
9 december 2008 20:09
Jag tror inte fördelningen Kv/M ens på Internet har speciellt mycket med saken att göra även om jag gissar att killar skickar ut en högre kvantitet första-kontakt-mail. Det är inte som att det gapar tomt i gästböckerna hos de populära killarna och det är inte heller så att alla tjejer får svar på alla sina utskickade meddelanden, eller får kontakter hela tiden.
Jag minns en kille på NK som ändrade bild till en modellbild för att kolla vad som skulle hända. Han hade över 30 hälsningar i sin gästbok efter ett dygn. När han tog bort den blev det öken igen. Jag uppfattar den ytliga ribban som hög på dejtningsidorna och de som inte får kontakter/svar är de som av ngn anledning inte håller måttet. Jag tror inte det spelar roll om det så bara vara var 10 000 killar att välja på. De skulle ändå vara de snyggaste/bäst betalda/med bäst jobb/rätt nyckelord som fick flest svar och de som inte höll måttet skulle bli utan. Samma sak för tjejerna.
Bek
9 december 2008 22:35
Problemet med Fanny Ambjörnssons tes är att den liksom den freudianska retoriken blir omöjlig att falsifiera: om du håller med har teorin rätt, om du inte håller med så är det för att du inte är tillräckligt klarsynt för att se att teorin har rätt.
Som sagt, jag förnekar inte könsstrukturer (eller andra strukturer), men jag tycker att den diskuterade förklaringen är alldeles för grov och förenklande. Dessutom blir det lite komiskt hur vissa förekomster väljs bort och andra inkluderas så att teorin ska stämma. T.ex om män har ett övertag i en viss situation så bevisar det en viss könsordning. Om kvinnor har övertag i en viss situation så är det irrelevant för det är liksom ändå män som har övertaget. Teorier om strukturer skulle bli mer trovärdiga om de nyanserade verkligheten istället för att anpassa den efter teorin.
Som till exempel i ak:s inlägg:
"Även om det på den dejtingsajten råkar vara majoritet av män och därför hårdare konkurrens för dessa att hitta en partner betyder inte det att det sammanhanget är representativt för hur det ser ut i samhället i övrigt."
Aha, så VISSA kontexter är undantagna från strukturen? Hur kommer det sig?
"Som inte vill visa sig desperata inför männen utan väljer att vara passiva. Det är inget att ifrågasätta utan det bara är så. "
Jaså, det "bara är" så med deras motiv, och detta kan inte ifrågasättas? Wow.
Men förklara gärna varför studentkrogar skulle vara mer representativa för samhälleliga strukturer än dejtsajter.
Psykologen (i sista inlägget):
Skrev du inte att man inte kunde blanda ihop individuella faktorer med strukturella? Att en liten minoritet killar får många mail motsäger inte det faktum att det i övrigt är killarna som skriver (först).
Bek
10 december 2008 08:02
Förresten: om nu den styrande normen är att det är kvinnan som ska göra sig attraktiv och mannen som ska vara aktiv, så verkar den ju inte vara särskilt stark om den bryts så fort en kille lägger ut en modellbild.
Reaktionen på bilden visar väl snarare att det är andra, eller åtminstone fler, faktorer än biologiskt kön som styr beteendet.
Psykologen
10 december 2008 17:18
Jovisst det är klart att det är fler faktorer, den kan inte föklarar varför en person agerar på ett visst sätt i en viss sitation. Den förklarar varför det finns skillnader i ett visst beteende mellan två grupper. Den utgår ifrån att individer inte är fria utan alltid förhåller sig till en ofta omedveten struktur när de fattar sina beslut.
Jag tycker inte det handlar om vem som har övertaget. Jag försöker inte argumentera för vem som har makten över vem eller vem som väljer vem. Jag menar att båda grupperna styrs av statusfunktioner, men att VAD som ger den statusen skiljer sig åt. Tex det ger en man status att ta initiativet men det ger en kvinna status att inte ta initiativet. Detta styrs av heterosexuella och homosociala normer som skapats historisk av män (först där kommer maktperspektivet in).
På en individnivå menar jag att tex utseende är avgörande för vem man tar kontakt med, men att mönstret för HUR kontaktsökande sker ser olika ut på gruppnivå.
Jag har inte påstått att mannen inte ska vara attraktiv, i inlägget skrev jag att normen är att mannen ska vara utvald och aktiv och kvinnan ska vara utvald och passiv. Båda måste vara "rätt" kombinerat med skillda aktivitetsmönster. Men jag tycker att Internetdejting och krogen är två olika miljöer som inte styrs av samma villkor. Varför? Jo, på dejtingsidorna hindras man från insyn till andras aktivitet. Andra kan inte se hur många man kontaktar osv. Samkönade kollar sällan på varandras sidor öht (om man tänker att man sällan har samkönade besökare på sin sida). Därför saknas den homosociala faktorn i den miljön och därmed borde det bli friare för kvinnor att ta fler kontakter än de gjort om andra kunde se att de gjorde det. Rent spekulativt. Det hetersosexuella faktorn finns dock där i alldra högtsa grad så varje kvinna (och man)kommer att bete sig på ett sätt som hon tänker ska ställa henne (honom) i god dager hos killen (tjejen). Då säger henne normen att hon inte ska visa iver eftersom hon då kan framstå som desperat. T ex. Den risken är inte lika stor om man är man eftersom kvinnor förväntar sig att män ska vara ivrigare. Däremot kommer man som man att förlora status om man är för passiv. Föråldrade normer är till BÅDAS nackdel, inte bara kvinnor. Inlägget är inget påhopp på män utan ett ifrågasättande av en norm som saboterar för många individer. Att bryta ner en ojämställd norm ligger i bådas intresse. Yes?
Det klart jag förstår att man kan vara blyg och ointresserad etc men tanken är ju då att om vi höll alla sådana faktorer konstanta så skulle vi fortfarande se en skillnad i beteende. Det är den skillnaden jag försökt föklara vad den kan bero på. Enligt ditt resonemang (om jag förstått det rätt) så tror inte du att en sådan skillnad finns?
Bek
10 december 2008 23:24
Jo, visst tror jag att det finns skillnader i beteende som delvis kan förklaras utifrån biologiskt kön och tillhörande normer.
Men som jag skrivit några gånger så tror jag inte att den skillnaden är den viktigaste i de situationer vi diskuterat. Folk är mycket mer än "män och kvinnor", och att reducera beteende till att enbart, eller ens i första hand, bestämmas av biologiskt kön och tillhörande normer är lika missvisande som att reducera allt till enbart en fråga om biologi, eller klasstillhörighet, ras, nationalitet eller varför inte fritidsintressen. Ibland när jag läser vad jag uppfattar som enögda/förenklande genusanalyser, "roar" jag mig med att byta ut orden man/kvinna mot svarta/vita. Plötsligt förvandlas "analysen" till grov rasism.
Jag är också medveten om att det kan finnas strukturer och "sociala fakta" som påverkar individen utan att denne är medveten om det. Men man får vara försiktig här, för det slår lätt över i ett von oben-perspektiv: den dumma massan inser inte vad de gör, men det vet Vi Upplysta.
Det jag tycker är konstigt i argumentationen är att alla beteenden som avviker från det teorin hävdar avfärdas som irrelevanta. T.ex när män jagar är det bevis för teorins riktighet, men när kvinnor jagar anförs plötsligt en massa undantagande argument. Om kvinnor är passiva är de underordnade en könsmaktsstruktur, men om män är passiva så är det för att de har så mycket makt att de inte behöver göra något. Allt kan vridas så att det passar in i teorin. Om man håller med om teorin är man "medveten"; om man inte håller med anförs inte empiriskt stöd, utan det hävdas att man inte "ser" eller "erkänner" teorins riktighet.
För mig låter det inte vetenskapligt, och ibland framstår det närmast som sekteristiskt.
Jag kommer själv förmodligen att inkludera genus som en analysfaktor i min forskning, men det skulle aldrig falla mig in att försöka reducera orsker till ENBART genus - i synnerhet inte om empirin visar sig innehålla många besvärande avvikelser från teorin.
Hålla "sådana faktorer konstanta"? Hur skulle man kunna göra det i praktiken? Hur "vet" du att beteendeskillnaden skulle kvarstå?
Psykologen
11 december 2008 18:36
Nej det kan man inte, och det är väl därför det krävs kvalitativ forskning och det här resonemanget är induktivt. Men man kan väl inte förkasta all sådan forskning som ointressant bara för att man inte föredrar metoden. Ofta studerar man normer just genom att titta på avvikelser. Det är reaktionerna på avvikelserna som säger något om normen. Ingen har påstått att det inte skulle vara relevant, tvärtom.
Men i den här diskussionen känns det som att jag har tappat tråden för länge sedan. Jag vet inte längre vad det är vi diskuterar. Fanny Ambjörnsson, studien, hennes slutsats, min slutsats, allmän genusforskning eller vad? Därför börjar det bli svårt att lära sig något av den. Men let's try to ben it out then:
Gällande studien:
Din kritik gällande empiriskt stöd håller jag inte alls med om, hela avhandlingen bygger ju på den empiri hon samlat in. Sedan var det min personliga slutsats att den skulle kunna vara jämförbar med krogen och hela diskussionen om Internet är helt spekulativ.
Hon för också en utförlig diskussion kring ontologiska frågor såväl som epistemologiska och metodfrågor så von-oben perspektivet håller jag inte heller med om. Hennes analys är dessutom intersektionell. Om din kritik riktar sig mot teorin specifikt så tycker jag att det låter som att du utgår ifrån att vissa brister karaktäriserar en studie som du inte har läst (om du har det har jag fel) om en slutsats som provocerar dig.
Gällande min slutsats:
Om du inte håller med om min generalisering är det ju upp till dig och den kan vi säkert diskutera i oändlighet eftersom vi inte håller med varandra i vissa grundläggande vetenskapliga förhållningsfrågor men det finns ingen anledning för mig att försvara någon annans studie vilket det känns som att jag håller på med.
Mitt inlägg gick ut på att ge en möjlig förklaring av ett fenomen utifrån en befintlig teori. Mitt inlägg har inte utgett sig för att vara vetenskapligt eller motsvara en artikel och kräver ingen empiri. Jag får tycka vad jag vill. Jag skriver inte heller att det är så här, jag skriver att "i så fall" etc, dvs förutsatt att hennes teori stämmer så menar jag att det är en rimlig slutats och det står jag fast vid (väl medveten om att den är reducerad men det tycker jag framgår).
Gällande genusforskning generellt och ditt "nöje":
Säkert skulle många feminister hålla med dig om att sexism är en form av rasism. Eller menar du att du väljer att byta ut "man" mot "svart" och därmed hittar en omvänd rasism? Det vore intressant om du i så fall byter ut en förtryckt grupp mot en priviligierad grupp och tvärtom.
ak
11 december 2008 18:42
Tyckte det var roligt att komma med ett litet inlägg i och med att jag aldrig annars är med i era heta debatter. För att röra om lite i grytan använder jag begrepp som "det bara är så, det är inget att ifrågasätta". Är väl medveten om att sådana här ämnen kräver diskussion och debatt och att ett fenomen enbart "är så" öppnar inte upp för en frutksam och utvecklande debatt.
Oavsett om det handlar om genus, nationalitet, språk, kultur med mera har alla människor på sig "sociala kläder". Vilka formats av hur det är att vara man/kvinna från ex. Svergie ha den eller den hudfärgen, tala svenska, uppväxt med den svenska kulturen och så vidare. Innanför dessa sociala kläder finns det sanna självet/jaget som Freud menade på. Vårt intrapsykiska själv finns att hitta under denna "yta". Sedan i hur hög grad man betonder dessa olika kontextuella faktorer beror i sin tur på vilken miljö man är uppväxen i. Det är iallafall vad jag tror.
Psykologen
12 december 2008 06:04
Du är mycket välkommen i debatten ak, het eller ej. :)
Men ger man sig i leken med Beken
får man leken tåla, sa näcken
och knep en i tårna
Bek
12 december 2008 10:59
Ja, man ska inte ropa hej förrän man kommit över Beken.
Psykologen
12 december 2008 16:29
Många Bekar små blir till en stor vadå?
(perfekt som julklappsrim till den som t ex får en tryckt version av stilövningarna i klumpigt format)
Bek
12 december 2008 23:58
...en stor katastrof.
