Det händer väl alla att man råkar hitta något hos någon annan som man känner igen från sig själv. En bild som man själv har på väggen, ett citat man själv har på en lapp i plånboken, en låt man just lyssnat på eller varför inte en tanke man själv just tänkt. Men hur många gånger kan det hända innan det inte längre kan räknas som en slump?

Man kan bli vidskeplig för mindre.. eller en tok(s)Tolle för den delen..

Nu får det var nog för idag. I morrn är jag inte här så God Jul tilleralla och allt det där.

Sköjigt!

Men vad är det med den här myten om att man blir snäll av att få pepparkakor (se även kommentar nedan där någon försöker försnälla mig med en pepparkaka)? Har jag missat nåt eller? Är det nån svensk folksaga inblandad? Har Viktor Rydberg något med saken att göra? Jag får det inte att gå ihop.. jag menar.. om alla blev snälla av pepparkakor, vad är det då för vits för tomten att FRÅGA om det finns några snälla barn?

Kollegan:

-Man underskattar dig för du är så lugn jämt.

Jag vet!

Det är mitt hemliga vapen! Jag är tranquility-woman! Lugnet själv! Under den blida ytan döljer sig oanade förmågor! Akten eder, folk se upp!