En av de mest intressanta synpunkterna detta år tycker jag fortfarande var den om hur människor uppfattar det de själva håller med om som objektivt och det de inte håller med om som subjektivt.

En annan var den om hur, paradoxalt nog, den som beter sig mest i överensstämmelse med normen upplevs vara självständig och "sig själv" medan den som uppträder normbrytande uppfattas som tillgjord och ofri.

Jag och C sitter i soffan och har tittat på julkalendern. En reklam för ett annat barnprogram visas på tv:

C: Vad är meningen med livet?

S (jag): ! Eh.. ja, det är en väldigt svår fråga. Det har en massa människor funderat väldigt mycket på hur länge som helst. Det är ingen som kan veta det säkert, så alla får bestämma det själv.

C: Jaha.. men han säger att det är Paris som är meningen med livet.

S: Staden Paris?

C: Nä, en tjej som heter det.

S: Ja, man kan väl t ex säga att man tycker att kärleken är meningen med livet. Om han säger så menar han kanske att hon är det viktigaste för honom, då blir det meningen med livet för honom.

C: Han vill bara att hon ska flytta in hos honom.

S: Ok.. det låter som han är kär i henne tycker jag. Men vad tycker du är meningen med livet?

C: Att man inte ska dö.

S: Hehe, ja det var väl en jättebra mening.

En annan dag i bilen på väg hem från skolan:

C: Vem är Gud?

S: Ja.. alltså vissa personer tror..

C: Kolla! Den där bilen har en röd skylt!

S: Ja ser du! Det är övningskörning.