Direktlänk till inlägg 13 december 2008
I november skrev Incognita om att kontakta gamla bekanta utan anledning. Precis som hon har jag också funderat på de hemliga regler som verkar gälla kring bekantskapens göra och icke göra. Precis som hon kan jag komma och tänka på någon jag inte hört något från eller om på flera år och plötsligt få för mig att hälsa till dem, via mail eller sms oftast. Jag har fortfarande kvar nummer i min telefonbok som jag registrerade på min allra första mobiltelefon (som jag köpte begagnad av en rumskamrat 2001). Precis som hon tänker jag att man borde bli glad att bli ihågkommen men känner mig samtidigt som att jag gör något som inte är helt ok när jag skickar min hälsning. Som att jag passerar någon slags privat gräns som blir hårdare ju öppnare kommunikatonssamhället blir.
Känns det inte så? Som att ju lättare det blir att kontakta någon desto mer tvekar vi inför att göra det. Överraskande visiter, förekommer det ens längre? Oväntade telefonsamtal, ett brev på posten eller ett sms helt plötsligt. Rädd för att störa.. rädd för att ta någons tid.. orolig för att tränga sig på.. rädd för att det ska övertolkas eftersom det är så ovanligt..
Själv blir jag jätteglad de få gånger det händer. Oerhört få gånger. Har man inte hört av sig på ett visst tag är det bäst att inte höra av sig alls, tänker vissa. Jag röstar på bättre sent än aldrig. Tid är inte så viktigt för mig i det fallet. Verklig omtanke och vänskap styrs inte av tid. En vän är alltid välkommen tillbaka. Är det inte så? Ikväll fick jag ett sånt där sms. Helt utan vidare, av killen med pusslet. Tänk så trevligt. Tack snälla.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 |
18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|