I november skrev Incognita om att kontakta gamla bekanta utan anledning. Precis som hon har jag också funderat på de hemliga regler som verkar gälla kring bekantskapens göra och icke göra. Precis som hon kan jag komma och tänka på någon jag inte hört något från eller om på flera år och plötsligt få för mig att hälsa till dem, via mail eller sms oftast. Jag har fortfarande kvar nummer i min telefonbok som jag registrerade på min allra första mobiltelefon (som jag köpte begagnad av en rumskamrat 2001). Precis som hon tänker jag att man borde bli glad att bli ihågkommen men känner mig samtidigt som att jag gör något som inte är helt ok när jag skickar min hälsning. Som att jag passerar någon slags privat gräns som blir hårdare ju öppnare kommunikatonssamhället blir.

Känns det inte så? Som att ju lättare det blir att kontakta någon desto mer tvekar vi inför att göra det. Överraskande visiter, förekommer det ens längre? Oväntade telefonsamtal, ett brev på posten eller ett sms helt plötsligt. Rädd för att störa.. rädd för att ta någons tid.. orolig för att tränga sig på.. rädd för att det ska övertolkas eftersom det är så ovanligt..

Själv blir jag jätteglad de få gånger det händer. Oerhört få gånger. Har man inte hört av sig på ett visst tag är det bäst att inte höra av sig alls, tänker vissa. Jag röstar på bättre sent än aldrig. Tid är inte så viktigt för mig i det fallet. Verklig omtanke och vänskap styrs inte av tid. En vän är alltid välkommen tillbaka. Är det inte så? Ikväll fick jag ett sånt där sms. Helt utan vidare, av killen med pusslet. Tänk så trevligt. Tack snälla.

 

Grannen

14 december 2008 12:53

Klart man får kontakta gamla bekanta :)
Vilken supergullig bild, men inte helt säker jag helt förstår texten. Kommande diskussion (över te och lussebulla?).

 

Ralf

14 december 2008 14:05

håller med grannen, klart man kan kontakta gamla bekanta. vi måste sluta övertolka och ta saker för vad det är =).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...