Nej, jag är inte död, jag bara svävar i rymden någonstans mellan sublimering, leda och självförakt under tiden som jag funderar kring möjligheten att försonas med den mänskliga existensens grundvillkor.

Dessutom förtrollas jag av psykologiska institionens Lacanska lärjunge, den likaledes älskade och skyggdde Hans Kaatari. Då merparten verkar förargas av hans skrifter läser jag dem som sprugna ur gränslandet mellan fackskrift och poesi. Ett möte mellan vetenskap och konst (som enligt mina tidigare utsagor då bör sjuda av erotik). Kan det bli bättre?

Antingen kan man lägga sin energi på att förarga sig över det komplexa språkbruket eller så kan man njuta av det; kasta sig ner i det som i en norrländsk vårflod, sprattla och flämta och vänta på att det ska börja bli skönt. Fasen av förargelse över (min egen bristande språkliga erfarenhet) den obstinata textformen arbetade jag mig igenom förra året då jag stångade mig blodig mot Bourdieu, mannen med det omöjliga namnet, och - ve och fasa - Berger och Luckmann och deras bastard till orginaltext. Det var mandomsprovet, nu är jag kvinna med mitt språk, mina begränsningar och min njutning.

Därmed är vi tillbaka till Hans och hans fem grundvillkor varav jag härmed skulle uppfyllt tre om det inte är så att jag idealiserar mig själv i nuet, vilket är av överhängande risk. För den som nu känner sig lite sugen på vad det är vi käbblar om så får jag väl äran att bjuda på Hans Kaataris defintion av begreppet överföring som jag påtagit mig att lära in utantill som ett slags meditativt mantra. Håll till godo:

Överföringen som iscensättning av det omedvetnas realitet. Mening skapas i en retrograd rörelse (erfarenhet) och en anterograd rörelse (kontext) och manifesteras i symbolisk form i de fria associationerna. Dessa är alltså inte helt fria utan knutna till en mening som söker en utläggning, vilken tillägnas i överföringen.

Eller med andra ord: Terapisituationen liknas vid något annat, något som väcks i klienten och förs över till terapins här och nu. När terapueten tolkar sker alltså en dubbel tolkning, en tolkning av tolkningen.

Då talar vi alltså om vad vårt vetande inte vet att det vet. Eller hur?

 

Elisabet

18 november 2009 20:42

älskar ditt språk! det är som att kasta sig ner i en norrländsk vårflod, sprattla och flämta och njuta av allt vilt och ogreppbart, som samtidigt är glasklart. skönt att förmågan att skapa bilder och mening i försöket att förstå världen inte avstannar när kroppen är sjuk, tror att det omedvetna är det sista som lämnar oss innan vi checkar ut. (eller har influensa och ligger och trycker i sängen)

 

Psykologen

18 november 2009 20:58

Har du svålsjukan, arma kvinna? Eller är det månne bara ett motstånd? Varför blev du sjuk just nu? Är sjukdomen dessutom en överföringsneuros? Känner du igen detta från någon annan situation? Har det hänt tidigare? Är det ett allmänt beteende? Vad tänkte du när du blev sjuk och hur kändes det? *tystnad*

 

e

18 november 2009 22:37

en sak kan betyda så mycket, och eftersom jag inte är genomskinlig för mig själv försöker jag att ta det som en kvinna, se det som ett motstånd mot jobbigheter som jag tycker att jag borde slippa (barnet) men också som en natulig konsekvens av att bo i västerbotten där flest fall registrerats. det är som att ta på sig olika kläder olika dagar, beroende på humör, jag väljer vilken mening saker har också, beroende på nuet.

 

Y

18 november 2009 22:40

:) Dina psykologantenner börjar ta form ser jag. :)

 

Psykologen

18 november 2009 23:49

Har flest fall registrerats här? Aj då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...