C: Mamma, jag vill visa dig något jag tycker är vackert.

S: Hehe, jaa, det var mycket vackert. Vem är det du har skritivt det till?

C: Nä, ingen speciell.

Jag måste ta en tupplur. Det här går inte. Mina avsikter att gå och lägga mig i tid är goda och jag lyckas ibland, men.. om det gick att släcka i huvudet också skulle det underlätta. Det är svårt att sova då en spotlight lyser på skalet till det omedvetna och skuggor rör sig där under.

Idag är jag glad att jag gick på gruppövningen med gruppen före min grupp. Jag var ju liks där och tänkte att om jag går på den hinner jag ta en tupplur innan lunch (min första tanke varje morgon är "hur ska jag göra för att få sova lite mer?"). Idag har jag fått prata med en person jag aldrig riktigt pratat med men liksom velat prata med men inte riktigt kunnat och nu sa jag ju förstås alldeles för mycket på övningen och vi kom för sent till gruppsamlingen och han vet plötsligt saker som typ nästan ingen vet och det är läskigt! men hallå DET GÖR INGET. Det är bara svårt att få tyst på den här Me och I-dialogen (Mead; symbolisk interaktionism, termin 3) som håller krismöte i skallen varje gång något liknande sker.

Zzzzz.