Helt enkelt är det inte det här med monstertämjning. Monster är bråkiga och lyder inte om de kommer undan med det. Igår stod Mörkrädslan och lurade i dörrspringan och idag bröt den mot förbudet och gick förbi skylten!

Sådant här beteende kan vi bara inte tolerera jag och C. I morgon blir det att bygga en monsterfälla. Jag har förklarat hur det går till och han har beslutat sig för att ta en riktig krigarnatt i natt och inte ge monstret vad det vill ha (en till skiva). Det är nämligen så att om man vinner ett slag över Mörkrädslan får man skriva ner det i en monsterbok och när den är full får man skicka in det till Monsterfångarföreningen. Lyckas man fånga och tämja ett monter får man bli medlem där (det är en ganska exklusiv klubb).

Några toabesök och spralliga ben får det, det är trots allt inte fångat än. Dessutom påminner Mörkrädslan C om att den är beväpnad med kniv, så det går inte att göra en fälla av en pappkartong. C måste gå upp och kolla om en kniv kan skära genom en pepparkaksburk. Det kan den inte. Mörkrädslan har många knep. Den gör att det känns varmt och att det svider i ögat. Allt den kommer på för att man ska tända lampan och få mamman att stå vakt så man glömmer bort att barn är de bästa på att tämja monster. Precis sådana tricks ska man skriva ned.   

Det tydligaste minnet från det inledande samtalet med Mr T ()(min eventuelle blivande utbildningsterapeut) är hans ansiktsuttryck av förvåning när jag sa att jag inte haft ett förhållande på fyra år. 

Vad la jag för mening i det? Ja.. jag tänkte nog så här:

Det är tydligen något konstigt. Om det är något konstigt så beter jag mig nog knasigt i mitt liv.. men kanske är jag ändå ganska snygg.

Hm.. ja. Det kan man analysera åt hundra håll om man är lagd åt det hållet. Det blir intressant att se vad jag tänker om det efter ett år.

Nu är det meningen att vi ska skriva dagbok efter varje session, av vilken en två sidor lång sammanfattning ska lämnas in efter termin 8. Två sidor ey? Jag säger Lycka till.