Jag fascineras av min tendens att blanda ihop det till synes trivialt vardagliga med det "snusk" som jag uppfattar förväntas behållas i en slags separat kategori av mänsklig samvaro, framför allt i samband med familjeliv och bristen på kontrast där emellan för min del. Med andra ord min tendens att sexualisera ett sammanhang som kanske borde tillhöra en helt annan kategori. Eller? Jamen t ex aktiviteten att läsa akademisk litteratur. Det finns väl knappast något så osexigt som detta? Nu råkar jag inse att en flykt från tristess i mitt fall gärna går ut på att flyta iväg i en fantasi. Läsaren kan i det här läget ana karaktären utan vidare beskrivning. Det här blir till en vana som så småningom kan leda till en viss betingning. Jag plockar fram en artikel och drabbas av en behaglig känsla någonstans i andra stycket.

Det finns mycket riktigt ett försvar under gruppen kognitiva försvar som kallas just sexualisering. Den används framför allt av personer med hysterisk personlighetsstruktur har jag läst. Dumheter, har jag konstaterat och hänfört hela den hysteriska (eller histrioniska) personlighetstypen som en artefakt. Kvinnor som lever ut sin sexualitet för att hantera sin ångest får ett diagnostiskt namn medan män som gör samma sak bara är som män i allmänhet eftersom det per definition bara är den som tillhör det underordnade könet som är histrionisk. Trams.

Nåväl. När jag hör människor isolera snusket måste jag börja undra lite smått ändå. Fast egentligen bryr jag mig inte. Det känns som en ypperligt adaptiv strategi från min sida om jag små småningom avser att dela en mer intim samvaro med exempelvis en forskare. Om han skulle vilja dela dagens arbete med mig vid middagsbordet blir detta ett slags förtjusande förspel. Ett excellent sätt att förena nytta med nöje och akademisk aktivitet med snusk.

Hum.. var har du referensen..?

Pastagratäng! Det är en massa ostar i den! Gu vad spännande! 10 minuter kvar.

Jag är lycklig idag. Uppfylld av positiv energi från gårdagens gästföreläsning av en klasskamrats mamma, fru Psykoanalytiker. Det är därför jag tapetserat min blogg med mitt favoritcitat av Freud medan jag fnissar åt att hans fallstudie bär samma namn som mitt livs första kärleksspöke och det faktum att han levde i samma stad som mitt senaste. Det är därför jag bestämt mig för att döpa mitt nästa husdjur till Sigmund. Just nu är jag indoktrinerad, go och glad.