psykologen

Senaste inläggen

Av Psykologen - 27 april 2012 15:00

Uppsatsen är skriven. Hallelujah. Alhamdulillah. Frid i parken. Oumm.


Ok, den är inte godkänd ännu och ska inte skickas till examinatorn och opponenten förrän om två veckor, men den existerar i en redigerad helhet och har landat i handledarens inkorg. Idag hade jag tänkt byta däck och sedan träna kl 12.15 men upptäckte just att klockan är 15.00 och jobbet börjar om 45 minuter. Jag måste ha hamnat i ett flow. Så kan det gå. Flitiga veckan fortsätter fram till tisdag kl 2230 med annat arbete.


ANNONS
Av Psykologen - 16 april 2012 16:34

Inget jobb i sikte.

En blick i psykologtidningen: 30 PTP-psykologer sökes till Västra Götalandsregionen.

Jaha.

Synd att jag inte bor där.

O PTP-psykologer sökes till Norrland.

ANNONS
Av Psykologen - 30 mars 2012 19:35

Ibland känns det som att världen bara är alldeles för stor. Så mycket lättare det skulle vara om världens ände låg runt hörnet. Då skulle det inte vara så förtvivlat långt att gå. Då skulle jag kunna krama om min bästa vän på morgonen, vila i min trädgård på lunchen, vinka till familjen där jag föddes på vägen hem från jobbet, nära den familj jag skapat när dagen går mot kväll och sova hos min älskade på natten. Då skulle ingen av oss vara tvungen att slita sig isär för att räcka till. Och vi skulle få ha vår ensamhet i fred, som en liten påse extra luft när det blir svårt att andas. Den skulle finnas mellan oss som en sömsmån av rörelsefrihet och inte som ett vakuum av rädsla för förlust eller som stora tomma slätter där våra barn hotas springa vilse. Om bara världen varit lite mindre hade kanske våra armar varit nog för att hålla om alla dem vi älskar, utan att ge upp omtanken oss själva.

Av Psykologen - 28 mars 2012 12:54

Mardrömmarna, säger handledaren, de berättar för dig att det finns något du behöver ta tag i. Mardrömmarna är en gåva på det sättet.


Jag inser att jag slutat drömma mördardrömmen.

Jag fortsätter att i stället drömma att jag tappar bort mitt barn. Att jag genom försumlighet och felaktiga beslut förlorar honom. Snart är han lika gammal som jag själv var när mina föräldrar genom försumlighet och felaktiga beslut tappade bort mig. En risk att upprepa eller en chans att gottgöra. De märkte ingenting men jag är inte lika blind som dem.

Av Psykologen - 23 mars 2012 09:11

Det verkar onekligen som att den här bloggen håller på att självdö. Inte för att det snurrar mindre tankar idag än tidigare i de neurala nätverken. En stor del av funderingarna befinner sig dock numera inom ramen för full sekretess. En annan del av funderingarna befinner sig inom ramen för personlig integritet, något som uppenbarligen tagit mig år att utveckla. Det blir så när det skrikande barnet inuti inte blir sett, hört och förstått. Det barnet fortsätter att skrika tills någon ser, hör och förstår. Sedan lugnar det sig.


Handledaren pratar också om det narcissistika samhället där barn inte längre får gränser att förhålla sig till som lär dem vilka de är och var de har sin plats i världen. I stället för att frigöra sig kämpar de unga vuxna idag med att hitta sig själv och sin plats. Dessutom matas de ständigt av en illusion om lycka, som om lycka är målet och beviset på ett lyckat liv. De får lära sig att förneka sin saknad och fylla igen tomheten med mat, kläder, äventyr, sex, alkohol, vad som helst som får dem att glömma att livet alltid och obönhörligen kommer att innehåll begär, brister och behov. Sorry människan. Du blev en lidande varelse. Målet med terapin är att tala sin brist. Det är när vi kan berätta om det vi saknar, när vi har ord för vad vi behöver och kan uttala dem inför andra och inför oss själva, det är då vi läker.

Av Psykologen - 19 februari 2012 16:54

Den fjortonde februari seglar in i ögonvrån och den nya partnern meddelar att det där bara är ett kommersiellt jippo. Jahapp. Inga ömhetsbetygelsen att vänta då med andra ord. Som dag och natt skulle man kunna säga om man jämför och vem kan låta bli.


Hur som helst. I slutet på dagen har dock partnern lyssnat på P1 och delat med sig av en internetsida med feministisk porr. Jahapp. Visst, varför inte. Jag är inte den som är den. Jag anar en kompromiss. Kanske kan vi omvandla dagen för den barnsliga kommersiella romantiken till dagen för den vuxna jämställda leklusten.


Internetsidan utlovar material som värnar om naturliga kroppsideal, kvinnas rätt att vara kåt och utagerande, motstånd mot kapitalism och patriarkat, mångfald och normbrytande tänk förpackat i ett gör-det-själv-format. Feministisk porr ska handla om sexuellt njutning med kvinnan som subjekt har jag hört.


För all del. Nog är det annorlunda. Med reservation för att filmerna utspelar dig i den värld där vi lever och i den världen är det fortfarande kvinnorna som är rakade och mannens könsdelar som är svullna. En recensent kallar filmerna för en blandning av konst, politik och erotik. Och kroppsvätskor? Jag får väl hålla med. Vissa filmer är vackra, andra är mest konstiga, alla är spännande. Åtminstone första gången. Alla utmanar de sinnet och kroppen, inte minst för att de serveras i en ram vi inte är vana vid. Någon sur kommentator kallar dem för skit, du kommer inte att bli upphetsad. Mm, det kanske beror på vad vi är tränade att tända på. Kan porr över huvud taget vara feministisk? undrar någon.


Oavsett. Jag gillar idén. Den om alla hjärtans dag.


Sidan heter dirtydiaries.se.

Av Psykologen - 24 januari 2012 12:08

Detta navelskåderi.

Jag gör annat också.

Det är så att programmet serverar en rad olika rätter under årens gång. Var och en av dem ska undersökas, inmundigas, tuggas, sväljas och smältas. Och så var vid här igen, jag väljer att avsluta metaforen där. Hur som helst så är det så. Det behöver göras. Den fördjupade psykoanalytiska teorin är det senaste av nämnda rätter. Jag applicerar den där jag kan, dvs på derivaten av mitt egna omedvetna material. Därför detta sammelsurium av drömtydning, mentala bilder, lösryckta associationer och annat under termin 9.


Nu stundar exmanensuppsatsen. Bortom den en avgrund av ovisshet och outhärdliga konsekvenser som jag för tillfället skjuter framför mig som en snöplog.


Jag befinner mig i organisatoriskt kaos och vill skriva till Apple med frågor om de inte kan fixa ett operativsystem som möjliggör en struktur som inte är uppdelad i rader och kolumner. Jag vill ha ett fönster där jag kan lägga mina dokument som jag vill. I rader eller i cirkel eller i högar eller i stjärnformation. På samma sätt som jag kan göra om jag hade alla utskrifter i handen och la ut dem på golvet. Kan jag få det? Vem var det som bestämde att all elektronisk information ska sorteras med rubriker, underrubriker och punktlistor? Samma person som dödade all vettig pedagogisk framställning med Power Point-presentationen? Mappar är bara en annan variant av samma sak. Det är något med det systemet som inte underlättar för hjärnan. Det är någonting med att man inte får någon överblick. Som om man skulle lägga alla böcker man läser i en enda stor hög med en inre ordning. Vad hjälper det när man vill plocka fram ett specifikt citat? Eller när man ska läsa ett dokument elektroniskt. Då fungerar det som om man fick artikeln i handen i en enda lång pergamentrulle och man fick bara titta på 30 cm i taget. Suck.


Helst skulle jag skriva ut allt så jag fick hålla i det och bläddra fritt och rita och anteckna och sen lägga det vart jag vill. Men hallå miljön och vem har råd att skriva ut tusentals sidor anyway?


Hur ska jag göra för att minnas allt det jag nu ska läsa och ha en bra överblick över materialet under hela processen? Den frågan upptar mig så till en grad att jag inte läser något alls. Det är ju ändå inte lönt om jag direkt glömmer bort det eller förlägger materialet någonstans. Jag måste hitta ett system.

Av Psykologen - 16 januari 2012 09:48

Jag drömde att jag var nåt litet och runt (en boll, ett frö, en körsbärstomat?) och jag föll ner genom ett blad som var runt, som två pilblad som sitter ihop längst ut så det blir som en cirkel, och jag tänkte, eller någon sa, att vi har hittat vår naturgivna relation.


Vad?!


Troligen den konstigaste dröm jag kan minnas att jag haft.


En körsbärstomat? Seriöst?!


I fortsättningen av drömmen rullade jag runt på golvet i ett tåg som krängde och for och hade nån slags galen förare.


Men hallå. En körsbärstomat?

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Följ bloggen

Följ psykologen med Blogkeen
Följ psykologen med Bloglovin'

Google Analytics

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se