psykologen

Senaste inläggen

Av Psykologen - 25 september 2011 18:55

(En dikt ur den susande säven)


Långsamt långsamt
Svävar vi på plats och lägger armarna
På fönsterkarmen.

Det är sommar
Fönstret är öppet.
Jag är inte helt säker på vem du är
Eller vem jag är
Men vi är där
Så småningom är vi på plats
Efter vår landning tillsammans här på fönsterkarmen
Långsamt långsamt.


Klaus Rifbjerg ur Jazz-oratorium I den lille by

Av Psykologen - 20 september 2011 22:26

Nu går det i ett, kan man säga. En sån här dag när väckarklockan ringer strax före sju på morgonen och jag stämplar ut från ett av mina (3) extrajobb halv tio på kvällen undrar jag lite smått hur det går till att jag orkar det. Med tanke på allt och så. Men så är ju mycket annorlunda nu. Jag har lärt mig så mycket om hur jag ska ta hand om mig själv. Jag har lärt mig så mycket om vad det är att vilja ta hand om mig själv.


Och när en lång dag är slut är den susande säven en alldeles ypperlig plats att komma hem till.


Kanske börjar jag fatta ändå.

Vad det handlar om.

Av Psykologen - 5 september 2011 18:39

För första gången i mitt liv ställs jag så öga mot öga med min egen dödlighet. Ett brev på posten kallar mig till ett andra återbesök och ett inplanerat ingrepp för att  skära den spirande demonen ur kroppen på mig innan den kan orsaka någon större skada. Mest av allt känner jag mig skamsen för att jag, troligen genom försumlighet, orsakat detta som min kropp nu måste utsättas för. Inte bara jag, men tillräckligt mycket jag för att jag borde vetat bättre. Men vem hade kunnat ana att just den här medicinska kopplingen skulle komma att uppdagas. Just den här sjukdomen kan man ju inte rå för. Eller? Skamsen känner jag mig också för de där mörka stunderna då jag fantiserat om Döden eller det stora C:et som en hemlig älskare som ska komma på sin svarta häst och-- Den fantasin tycks mig inte bara tabu nu utan rent osmaklig. Kanske är det därför. Kanske behövde någon skrika till i örat på mig för att jag skulle skärpa mig.


Stackars lilla kroppen. Så onödigt.

Av Psykologen - 2 september 2011 10:59

Det är något med just den här texten och det är något med hela uttrycket. Jag lyssnar aldrig på den här genren men jag gillar Kite.



I’m lusting all of the ways to dance

And the more I caress the less I’m confident

Well I don’t care if I look fake or not

I’m just longing for someone to take me on

Av Psykologen - 2 september 2011 09:51

Precis på den ömtåligaste av platser öppnas plötsligt en dörr åt fel håll och vinddraget suger mig så kraftigt bakåt att jag tappar andan. Varför nu? Precis då jag städat ut allt, då jag slängt de vissnande resterna, då jag skrubbat ur krukorna och ersatt dem. Mina händer domnar då jag hör rösterna igen, där de rullar in som dimma upp ur dödsriket och in genom dörren som skulle vara stängd. Hjärtat slår så högt att jag kan höra det, en dov baslåda i mörkret. Vänd dig inte om. Det blåser på fältet, säden böljar, hukar sig och tittar efter nederbörd, väntar på orden att falla mot min hud, att smattra mot öronbedövande mot marken. Jag fryser. 


 

Av Psykologen - 30 augusti 2011 09:38

Då var det dags igen då. Lämna och återvända. Ännu en sommar har passerat och den här har återigen sett väsentligt annorlunda ut än den förra.


Det har varit en sommar med personliga utmaningar, brutala besvikelser, gränssättningar och nya upptäckter.


Det har varit en sommar med synnerligen fint väder och ett ytterligare närmande till naturen.


Det var har varit en sommar med mer ansvar och mer konflikter än vanligt på jobbet och just som detta stabiliserat sig kommer beskedet att enheten nu stängs. Personalgruppen splittras, medarbetare gråter och en era av mitt liv går i graven.


Dessutom närmar sig nu det Stora Slutet, då utbildningen är över och en desperat jakt på försörjning tar över. Desperat för mig då min familjesituation står på spel och den nya moderata familjepolitiken skiter i vilket så länge produktionen och konsumtionen gynnas. Den dagen högerpolitikerna kidnappade begreppet arbetare och gjorde om betydelsen från klasstillhörighet till sysselsättning är en mörk dag i min almanacka. Men nog gnällt om det.


Det känns som att livet nu sakta krystar ut mig. 33 år har passerat och jag träder in i nästa generation. Inga fler skyddsvallar. Inga nedtonade ljud. Inget skylande mörker. Det är som det är. Skrämmande och spännande på samma gång. Vad det än är så är det annorlunda.

Av Psykologen - 27 augusti 2011 10:55

Och så – lättnaden som slår ut som en blomma i bröstet. Ack, denna lättnad. 

Av Psykologen - 24 augusti 2011 21:00

Det känns som att jag står i en porslinsaffär.

Jag vågar inte röra mig.


 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2024
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards