Direktlänk till inlägg 20 september 2011
Nu går det i ett, kan man säga. En sån här dag när väckarklockan ringer strax före sju på morgonen och jag stämplar ut från ett av mina (3) extrajobb halv tio på kvällen undrar jag lite smått hur det går till att jag orkar det. Med tanke på allt och så. Men så är ju mycket annorlunda nu. Jag har lärt mig så mycket om hur jag ska ta hand om mig själv. Jag har lärt mig så mycket om vad det är att vilja ta hand om mig själv.
Och när en lång dag är slut är den susande säven en alldeles ypperlig plats att komma hem till.
Kanske börjar jag fatta ändå.
Vad det handlar om.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | |||||
|