Eftersom hjulen i mitthuvud ännu snurrar av kvarvarande rörelseenergi från gårdagens intellektuella arbetsinsats bläddrar jag i ytterligare en bok om psykoanalys jag köpte i ett infall och försöker förstå den utifrån vad jag nu ska ha lärt mig.

Där står bl a om Mira Danas förståelse av anorexi som ett förnekande av behovet av kärlek och bekräftelse. Hon menar att barnet som växt upp med en vårdnadshavare som misslyckas att validera sitt barns behov hanterar den överväldigande upplevelsen att vara värdelös genom att föra över meningen av känslomässig näring till en konkret betydelse av näring – mat - och förnekar den. Därigenom tänker jag att anorexin per definition borde vara ett exempel på både överföringspsykos (genom konkretiserande av mening) och perverterad överföring (genom förnekande av mening). Anorektikern som ändå faller till föga för sin hunger och äter tillåter sig att ta emot näring som hon/han inte tycker sig förtjäna och har därmed begått ett outhärdligt brott som måste bestraffas. När anorektikern av välvilliga uppmanas att ”kämpa” kan detta uppfattas som ett stöd i kampen mot behovet, inte mot sjukdomen eftersom sjukdomen är helt jagsynton.

Satt i sin kontext borde ett samhälle som hyllar kroppskontroll och kontroll av ätande förstärka just denna typ av symtomatologi. Det förser anorektikern med rationellt såväl som moraliskt stöd för sin meningsöverföring.

Det blir tydligt att synen på hur en sjukdom utvecklas får helt avgörande betydelse för hur man väljer att bemöta den. I exemplet fyller sjukdomen ett tydligt syfte i att skydda individen från en känsla att inte ha rätt att existera som behövande människa. Enbart ett fokus på symtomreducering riskerar då katastrofala följder. Den psykodynamiska metoden går alltså ut på att hjälpa exempelvis anorektikern att genom insikt om sin underliggande smärta hitta och välja andra sätt att hantera den som inte innebär en fara för livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...