Så noga, så noga var jag att separera det fysiska från mina känslor. Så hårt drog jag mina gränser för att skydda min kropp från allt det onda inuti mig och för att låta den få ta emot den närhet som erbjöds utan att värja sig i rädsla för den som gjorde min själ så illa. Så svek jag den också om och om igen och lät den betala förnedringens pris då stoltheten krävde sin vila. Jag klandrade den bittert för sina misslyckanden samtidigt som jag vägrade låta den tala med mitt hjärta.

Nu när jag sett gränserna upplösas omkring mig så öppnade de sig också inuti mig och jag kunde känna hur jag flöt samman med mig själv. Delar av mig som aldrig mötts har fått hälsa och röra varandra. Mitt hjärta har fått leka och min kropp har fått älska, såsom jag aldrig tidigare tillåtit dem. Jag kan inte längre skilja på vad som är vilket, vad som är förnuft och känsla, vad som är min kropp och själ. Känslan tycks ha sprungit vilse i nervsystemets alla vrår och den vill aldrig hitta hem igen. Den är fri.

 

Psykologen

23 maj 2009 16:40

How carefully, so carefully, I use to separate the physical from my feelings. How sharply I would set my boundaries in order to protect my body from all the pain inside of me and to make it possible for it receive any closeness that was available without fighting back in fear of the person who was hurting my soul so bad. This way I would also betray my body again and again and let it pay the price of humiliation when pride demanded it's rest. I blamed my body bitterly for it's failures all the while I refused to let it speak to my heart.

Now when I have seen the boundaries dissolve around me they have also opened up inside me and I could feel how I came together with myself. Parts of me who have never met have greeted and touched each other. My heart has had the chance to play and my body has loved, in a way I have never previously allowed them to. I can no longer distinguish between what is what; what is reason and emotion, what is my body and my soul. Feeling seems to have run astray in all corners of the nervous system and never wants to return to it's former home. It has been set free.

 

Ji

24 maj 2009 10:53

Det är så vackert Sofia, och jag känner igen massor. Det sköra och sårbara inom oss som blivit sårat, och vill bara grotta in sig. Istället ska det ha ljus och ljus och ljus, då först kan jag flöda fritt.
Ji

http://www.nevercompromisewithuownreality.blogspot.com

 

hg storm

25 maj 2009 17:49

bara väldigt vackert hg

http://hdbrainstorm.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...