Jag har hundra bilder jag skulle kunna beskriva, så vackra så att de gör ont. Men jag vill inte. Människor frågar mig och jag undviker att svara. Jag vill ha dem ifred. Ingen får röra dem än. Ingen får ta på dem, klämma på dem, tala om dem. De är som bubblor i min hand. Genomskinliga och sköra, ofattbara och unika. Och visst är också jag rädd att de ska gå sönder. Spricka mitt i luften som bubblor gör och falla till marken som en trasig droppe. Visst önskar jag att jag kunde bevara dem för alltid, att jag kunde plocka upp dem när jag ville, att jag kunde kliva in i dem och försvinna. Tillbaka till en solvarm rygg, vaggande toner, lekande fåglar, mjuka händer, ledsna ögon, omstörtande ord, doftande hud, skakande ben, viskande läppar, darrande fingrar, tvekande röst, sökande tröst, smärtande bröst, oro, lättnad, lycka, sorg, tacksamhet, utmattning. Allt och om vartannat. Så mycket, så mycket att jag inte kunde beskriva ens om jag ville.

I have a hundred images I could describe, so beautiful they hurt. But I do not want to. People ask and I avoid replying. I want them for myself. No one can touch them yet. No one may hold them, nip at them, talk about them. They are like bubbles in my hand. Transparent and brittle, unbelievable and unique. And yes, also I fear that they will break. Burst in the middle of the air as bubbles do, and fall to the ground as a broken drop. I do wish I could keep them safe forever, that I could pick them up when I wanted to, that I could step into them and disappear. Back to a sunwarm back, cradling tones, playful birds, soft hands, sad eyes, subversive words, fragrant skin, shaking legs, whispering lips, trembling fingers, hesitant voice, searching consolation, chestpain, anxiety, relief, happiness, sadness, gratitude, fatigue. Everything and alternately. So much, so much that I could not describe it even if I wanted to.

 

Grannen

19 maj 2009 00:04

jag var mest ute efter sällskap, till prommisen alltså :) Kanske i morron?

 

Psykologen

19 maj 2009 08:35

Du var inte en av dem jag undvek. Du vet ju redan. Svårt att gömma sig från dig häromkring. :) Jag ska fara och kolla på Noam Chomsky i eftermiddag på campus, får se när jag är tillbaks.

 

MJA

19 maj 2009 21:33

I do not know your story, ir it's details. But I know mine. It's true,
it's too much to tell. Ever.
Everyone's got a story. This is how mine ends...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...