Direktlänk till inlägg 9 oktober 2009
Det är jätteintressant med psykoanalytiska personlighetsbedömningar.
Jag är fortfarande sur och vresig.
Speciellt intressant är de delar där man känner igen sig själv och lyckligt frossar i välbekanta försvar, beteenden och missförstånd hos den mindre vetande omgivningen.
Sur som en ärta har jag strukit genom dagen. Sårat vänner med vassa kommentarer. Kurat ihop mig i stolar.
Ända tills man inser att man passar in på typ alla personlighetsstrukturer. Förutom psykopatisk. Någon måtta får det vara.
Men eftersom jag har schizoida drag och därmed inte uttrycker känslor på ett uppenbart sätt kanske andra bara tycker att jag ser lite sur ut, möjligtvis kanske, eller vad är det med henne?
Det är inte lika kul att kalla sig schizoid-narcissistisk-depressiv-tvångsmässig och inse att man är helt normal. Jag vill inte vara normal! Tyck synd om mig! Jag är störd!
Tyck synd om mig, jag är arg!
Äh.
Äh.
Är det bara du eller hörs mer än en röst? Nej då, det är inte bara du, det är parallellprocessen. För att verkligen understryka vilken knäpp psykolog jag börjar bli så var jag idag den mamma som kommenterade sin sons val av bok-Happy Meal med "gu, vad du är könsstereotyp" varpå en sur C svarade att han faktiskt tycker Mulle Meck är bra. Där fick jag.
Men.. schizoid är inte detsamma som schizofren, schizofren är inte detsamma som personlighetsklyvning och inget av ovanståande har med splitting att göra. Bara så ni vet.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 |
28 | 29 |
30 | 31 | ||||
|