Försök nummer ett: Korv och äppelgryta med senap och honung. Jag glömde köpa russin. Jag har haft russin hemma hurlängesomhelst men i somras slängde jag bort ett paket eftersom jag aldrig äter russin och för att A* kom dragandes med hela sitt matförråd som han inte längre behövde och jag fick till nåds.

C undrar vad det är för mat, frågar varför man har äpple i maten och utbrister "bläk!" över en löktråd som ser äcklig ut. Han håller inte med om att man kan känna att det är honung i. I löfte om hägrande kaka äter han upp varenda lökbit på tallriken.

Slutligen ger C dagens maträtt 9 av 10 i betyg.

Hm. Inte helt lätt att förutse, inte sant?

Jag gav den 6 av 10. Söt och mild men lite för söt och mild.

*den jädra skithögen**

**jag tränar på att bejaka min ilska***

***jaha, och mitt behov av att rationalisera det spontana infallet, är inte det..?****

****jo.. vadå? tvångsmässigt?

Nämen! Vad jag vaknade i god tid idag, tänkte jag och sträckte på mig en timme extra. Sedan påminde någon om omställningen till vintertid. Så är det med klockor som är uppkopplade till Storebror, de ställer om sig själva.

Men man får väl vara tacksam för den extra timmen även om man inte kan ta äran för den.

Sedan kan vi konstatera att Storebror kommit åt bloggvärden (nej inte världen, värden) också. Inget mer reklamfritt här inte.

Får man börja varje mening som jag gör i det här inlägget och byta pronomen hittan dittan? Nope, men Storebror har ingen rödpenna på sig.