Som en och annan läsare har uppmärksammat har jag sedan fyra veckor tillbaka arbetat med att utöka min beteenderepertoar avseende intagande av föda. På ett mindre högtravande språk: Jag försöker lära mig laga mat. Ett av mina favoritskäl att tidigare låta bli var att recept är exempel på pedagogiska självmord, dvs de är bruksanvisningar skrivna av experter som för länge sedan glömt bort hur det är att vara naiv på området och därför misslyckas med sin uppgift. Ungefär som användarvänliga dataprogram, ett uttryck som helt enkelt är en självmotsägelse, av samma skäl.

Nå. Härmed ska jag avslöja nivån på min oförmåga att laga mat med ett förnedrande exempel. Håll till godo.

I somliga recept eller t o m på själva förpackningen anges att ris ska sköljas. Detta har gett mig huvudbry vid mer än ett tillfälle. Hur sköljer man ris? Det som kommer upp (ur registret av kognitiva scheman) för mig är den inre bilden av ett durkslag. Den som någon gång försökt sig på att skölja ris i durkslag har säkert, som jag, upptäckt att okokt ris fastnar i durkslaget. Följaktligen kan inte detta vara den tänkta tekniken. När jag söker alternativ passerar även en kastrull genom mitt medvetande men jag vet av erfarenhet att det är besvärligt att hälla av vatten från kokt ris utan att hälla av själva riset så jag avfärdar detta alternativ. Här har den som vet hur man KOKAR ris insett att jag tydligen inte ens kan koka ris för om jag gjort detta på rätt sätt borde det inte finnas vatten kvar i kastrullen med det kokta riset.

Hur som helst.

Hur man sköljer ris förblir således ett mysterium fram till den dag då jag befinner mig i Ts kök och T meddelar att man i Indien alltid brukar skölja riset till dess vattnet inte längre är grumligt. Därpå sköljer T riset. I en kastrull. Där det inte alls flyr behållaren eftersom okokt ris ju är tyngre än kokt ris.

Pucko.

Ja det bjuder jag på.

Min bekantskap med risets fantastiska värld utvecklas senare då A lär mig koka ris i kokosmjölk och gärna addera frusna ärtor. Han blir irriterad då jag vid ett annat tillfälle inte mäter upp vattnet då jag kokar quinoa eftersom det då blir vatten kvar, en reaktion som roar mig men jag väljer att inte uppmärksamma och i hemlighet tillskriver hans kultur med en hänvisning till det patriarkala sydeuropa.

Min poäng? Ja, kanske att dagens ungdom lik jag själv saknar så basal kunskap i köksbestyr att vi behöver antingen matlagningsprogram på TV där vi med fixerad blick lära oss t ex skölja ris eller extremt utförliga recept.  

(Eller varför inte ett datapgrogram som simulerar matlagning i träningssyfte och inkluderar sådana detaljer som rissköljande med en liten ruta upp i högra hörnet där det står "jag behöver hjälp".)(Programmet ska naturligtvis utformas av en naiv matlagare och utvärderas av en naiv matlagare som är ovan vid datorer.)

 

Bek

2 december 2009 22:47

Om jag alls sköljer riset, vilket jag ytterligt sällan gör, så använder jag en sil. Done and done!

För övrigt vill jag hävda att det är närmast omöjligt att nå det perfekta riset, med vilket jag menar ris som faktiskt är färdigkokt - men inte överkokt - utan ett spår av vatten kvar i kastrullen.
Nej, förpackningens föreslagna volymer fungerar INTE.

 

Psykologen

3 december 2009 18:58

Jaooo... jag tänkte sil-tanken någon gång också men testade aldrig eftersom jag inte äger en sil. Men med silen så blir det ju svårt att veta när vattnet inte är grumligt längre. Om det är det som är målet vill säga.

 

yngve granath

22 mars 2012 13:50

jag sköljer alltid jasminris i ett finmaskigt durkslag. Inga broblem alls.

 

Psykologen

9 april 2013 13:01

Syftet med sköljandet är alltså att få bort den ytliga stärkelsen som påverkar både smaken på riset och gör att det klibbar ihop. Att skölja riset i en behållare, och inte bara en sil, är mer praktiskt eftersom hela riskornen blir sköljda ordentligt och du ser, som jag skrev, när vattnet du sköljer i inte längre är grumligt av stärkelse. Det går bra att bara hälla ut vattnet i några omgångar eftersom riset är tungt och inte rinner ut, men annars kan man ju också hälla av genom en sil. Dessutom är det ju mer miljövänligt att ta en behållare istället för att skölja riset under rinnande vatten.

 

Socker-dad

29 oktober 2015 17:59

Även om man använder sil ser man tydligt om vattnet är grumligt eller inte. Själv brukar jag dock inte orka hålla på tills vattnet som rinner igen är klart, men något bättre blir det nog.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...