psykologen

Alla inlägg den 10 december 2009

Av Psykologen - 10 december 2009 20:08

C: Idag var vi i Stadskyrkan! Men vet du, det var ingen kyrka idag, det var teater! De visade det lilla Jesus-barnet och han som ledde oss i tåget var en vakt som blev tillfångatagen. De tre vise männen kom.


S: Hade de något med sig?


C: De hade rökelse och guld och.. nån olja som de smetade i pannan på Jesus.


S: Jag tror det heter myrra.. eller?


C: Och Gud, Gud kom två gånger. Första gången sa hon: Va inte rädd Maria, du ska gifta dig med Josef och då kommer du få ett barn som kommer bli kung över landet. Och han kommer heta Jesus.


S: Gud kom två gånger? Vad sa Gud andra gången?


C: Ja då var det två bönder och då sa hon: Ni ska se en stjärna som ska leda er till Jesusbarnet.


S: Vad du minns!

Av Psykologen - 10 december 2009 17:28


Sicken svår tenta det här var. Ett medelvärde brännande nära godkänt-gränsen. Den var verkligen en stor utmaning. Inte bara tentan utan hela kursen. Trots ett brinnande intresse från min sida har jag upplevt att jag med våld fått pressa mig igenom litteraturen i en takt som snuddar vid så lite som en tredjedel av vad jag brukar klara av. Var eller varannan dag har jag gråtit över böckerna och fått ta pauser, känt mig som ett mähä och ett allmänt vrak, bitit ihop, ringt vänner, legat vaken till mitt i natten, skrivit lappar om eländiga dysfunktionella mönster, tyckt synd om mig själv, blivit förbannad på människor i mitt liv, blivit förbannad på mig själv, ägnat mig åt desperat distraktion. Jag har genomlidit mitt lidande. Till slut har jag skrivit den mytomspunna och fruktade tentan tacksamt omhuldad av internaliserade arbetsrelaterade framgångar från de tio senaste åren av övervunna utmaningar på jobbet.


Ja, en påse Självförtroende i frågor om arbetsinsats fick jag trots allt med mig som färdkost från min arbetsplats. Tack för det Televerket (eller ja, ni vet). Livet i skolan kräver en hel del småätande ur den påsen kan jag intyga.


Den krackelerande gränsen till det privata har jag funderat en hel del på. Klarar jag det här? har jag undrat. Är jag av det rätta virket? Är jag i själva verket för känslig, för skadad, för knäpp, för svag? Kommer jag att sitta i terapirummet uppfylld av min egna problem?


Det här är frågor som jag upplever är insvepta i tabu på mitt program (konstigt nog?). Hur många är vi som sitter på funderingar om att räcka till? Det vet jag inte. Hur ofta pratar vi om det? I princip aldrig. Jo generellt kanske, men inte kring oss själva. Hur rädda är vi för att avslöjas som en av dem som inte höll måttet? Som åkte ut på praktiken? Som blev utpekad av en klasskamrat som den som inte passade in och inte borde varit där till att börja med?


Jag tänker att mina erfarenheter är en resurs. Jag tänker att de breddar min förmåga till empati, att de gynnar min ödmjukhet inför livet, att de öppnar mitt sinne för en mångfald av aspekter som inte går att läsa sig till. Ändå är jag orolig att de ska bli ett hinder, att de ska skugga mitt förnuft eller fylla motöverföringen med brus. Sådant kommer jag att prata med min utbildningsterapeut om förstås.


Jag tänker också att min oro är sund. Jag skulle bli mer bekymrad av en psykologstudent som gick till utbildningsterapin med uppfattningen att de inte har något att lära där, ingenting att jobba med, och vad den uppfattningen speglar för syn på normalitet, lidande och sjukdom.


Trots allt är det funderingar som gnager. Funderingar som tacksamt tar emot normalisering. Enkla kommentarer från mrs T som "du bearbetar det här nu" eller "det här är vanligt" vrider om strukturen rejält. Även utan sokratisk dialog. Därför känner jag mig trygg med mitt val av inriktning. Jag tror inte jag behöver KBT för att uppnå funktionalitet och jag föredrar att få finna mina svar i min egen takt. Jag tror nog ändå att jag visst klarar det här.






Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards