Ytterligare en repris. Från den 12 juni 2007 i min gamla blogg:

"Om konsten att flyga - eller Rör mig

Jag läste en krönika i en tidning skriven av en kvinna som rekommenderar oss att se på kärleken på samma sätt som Douglas Adams beskriver konsten att flyga, dvs att kasta sig mot marken och missa. Hon menar att vi genom att stänga dörren till vårt hjärta inte skyddar oss själva utan snarare skadar oss mer. Risken är stor att vi träffar marken och slår oss när vi kastar oss ut men chansen finns också att vi faktiskt missar den och flyger. Oavsett vilket så har vi fått uppleva något fantastiskt i det att älska och det är bättre än att inte uppleva något alls.

Nu har jag väl aldrig varit den som varit särskilt bra på att stoppa mig själv från att falla för någon. Snarare är jag väl just sådan att jag kastat mig mot marken och bara hoppats missa den men kraschat alla gånger. Ändå är jag glad att jag köpte den här tidningen och läste den här spalten för det utmanar den grundläggande instinkten att akta sig för det som gått illa förut. Nog är det så att jag kan bära mina skråmor lite stolt ändå. Vad finns det för mening med att skydda sin kropp från blåmärken och hålla den oskadd om ändå ingen får se den och röra den då? Det blir det samma som att leva i landet Om. Om jag bara.. Om jag inte.. Ingen människa vill leva där.

Två rädslor är medfödda, säger krönikören. Rädslan för mörkret och rädslan för att falla. Nog är det hemskt läskigt att stå där på kanten och titta ner och inte se vad som finns på botten. Nog krävs det allt en väldans massa mod att välja risken att träffas av marken och inget mer. Nog kämpar vi bra hårt för att hitta ett sätt att dämpa fallet eller att få reda på utgången i förväg. Nog skulle flygturen blir så mycket bättre om vi vågade att bara chansa och lyckades. Jag vet ändå inte om jag är så modig."

Jo. Jag är så modig. Och jag har lärt mig ramla säkert. Men det gör inte mindre ont för det. Tecknet i marginalerna är det kinesiska tecknet för mod. Hela mitt liv har jag kallat mig feg, men det är inte sant. Jag har varit rädd och jag har hoppat ändå. Jag är modig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...