Jag sitter och lyssnar på Veronica Maggio. När jag hör den här låten kommer jag att tänka på en kille jag anställde för några år sedan, M. Trevlig, ödmjuk, serviceinriktad men lite klumpig. Han hade lite svårt att lära sig och hänga med i tempot men var charmig och vänlig. Harmlös kille, tänkte jag, till en dag då vi satt i personalrummet, jag skulle gå på dejt för första gången sedan mitt förhållande tog slut och vi började prata om Internetdejting. Det glimtade till i ögonen på M och han förvandlades inför mina ögon då han började berätta om hur han bokade dejter med 2-3 olika tjejer i veckan och hade ett system för vilka stilar han lade an med de olika tjejerna beroende på vad han ville ha av dem, ett beslut han fattade ganska snabbt då han mött dem. Han kunde beskriva vad han inriktade konversationen på för att bygga upp rätt typ av stämning i samtalet. 'Och om du sårar någon?' undrade jag. 'Äsch, det man inte vet mår man inte dåligt av', resonerade han. 'Det är väl alltid trevligt att bli utbjuden och få känna sig uppskattad'. 'Men du har ju ingen aning om vem du möter', menade jag, chockad. 'Du vet inte var de befinner sig i livet då du ramlar in i det, du vet inte var de har varit'. Jag fick en impuls att gå och låsa in min dotter, trots att jag inte har någon.

Vad finns det för mening med att möta hundratals människor om man aldrig egentligen möter dem, envisas jag, på gränsen till tjatig. Blir inte det bara som att äta godis? Tomma kalorier som inte mättar. Sött och gott men med en äcklig eftersmak, ett beroende efter mer som aldrig kan mättas. När man slutar äta socker släpper begäret efter ett tag taget om kroppen. Man kan gå förbi godishyllan och cafédiskarna utan att känna något sug, man kan se andra äta och inte vilja ha. Dessutom blir varje upplevelse av något riktigt gott så enormt mycket större.

Sedan vilken förlust att möta någon och MISSA DEM. Titta gärna på bilden av den här kon igen. Utan att få veta att det är en ko i bilden tar det alltså för de flesta mer än en halv minut att kunna se den. Hur många orkar vänta och hur många ger upp? Precis så tycker jag att det är att möta människor. Utan förförståelse är de bara mönster. Ögon, mun och näsa, hår och kropp och kläder. Tomma ord och blickar utan betydelse. Ibland vackra, ibland spännande, ibland skrämmande, imponerande, irriterande eller utan att väcka någon känsla alls. Försvinner de då har man aldrig sett något mer. Då har man aldrig sett dem. Precis som formen träder fram i bilden då ögonen hittat mönstret så framträder ur varje människa en person med tiden. Med det menar jag inte bara att man lär känna dem. Jag menar att deras ansikte förändras. Samma person som var slående vacker förut blir alldaglig. Samma person som såg lite konstig ut blir enastående vacker. Förändringen behöver inte alltid vara dramatisk men jag hävdar att den alltid sker. Det är otroligt fascinerande och att missa det blir som att blunda sig igenom en årstid för att man påstår att man föredrar en annan.

På slutet tar hon grodan med sig och går hem. Har hon nöjt sig eller förvandlades hennes groda i samma ögonblick hon släppte ner den i badkaret hemma? Det får vi aldrig veta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...